Lasses rapport
Förfärlig dag.
Jag hade telefonen på laddning i Elisabets rum när den ringde klockan 5.40. Det var Ben Sorie, som hördes allvarlig på rösten, och ville att jag skulle komma till barnavdelningen direkt. Elisabet som också hade vaknat följde med på vår mycket snabba promenad. Ben väntade på oss utanför barnavdelningen. Två kritiskt sjuka barn. Pojken som var omskuren och som varit hos oss en vecka såg döende ut. Han andades glest och ojämnt, öppnade munnen och vred på huvudet när han andades. Syremättnaden kritiskt låg. Jag har sett alltför många barn i detta tillstånd och inte en enda har överlevt. Snabb undersökning tydde på att han var svullen i övre luftvägarna. Höjde huvudändan och gav två mediciner som kan minska svullnaden, den ena snabbt (och den hjälpte inte alls) och den andra efter en till två timmar. Försökte öppna andningsvägarna genom att sätta in en tunghållare i munnen men pojken accepterade det inte. Förberedde med en slang som man kan sätta ner i halsen. Sakta sakta började pojken till min extremt stora glädje (och också förvåning) andas bättre. Ett väldigt brak hördes bakom ryggen på mig. Pojkens mamma hade svimmat. Trots att hon föll helt handlöst hade hon mirakulöst nog inte skadat sig. Pojken har under dagen blivit allt bättre och jag börjar åter få hopp. Den här familjen betyder så mycket för mig.
Ben hade knappt två timmar tidigare skrivit in en annan pojke som var några år gammal. Svår malaria och omätbart lågt blodsocker vid flera tillfällen trots sockerdropp och som korrigerades med stark sockerlösning. Gigantisk lever. Svår blodbrist med 20 i blodvärde. Han fick blod. Vi satte ner en slang i magsäcken och fick upp en stor mängd grön sörja. Örter. Vi gav pojken, som var djupt medsvetslös starkare sockerdropp. Sockret höll sig bra men plötsligt blev pojken dålig. Blixtsnabb sockerkontroll visade lågt blodsocker. Sockerlösning hämtades men pojken slutade andas. Jag lyssnade på hjärtat som hade stannat. Denna lilla fina pojke var död. En sådan katastrof. Jabbie svepte in pojken i ett tygstycke. Djup förstämning bland oss som arbetade på avdelningen.
Bara några få minuter senare inträffade nästa katastrof. En flicka med känd leverskada som tidigare ofta fått blod, men som inte varit på avdelningen på länge hade kommit in med omätbart lågt blodsocker. Trots att vi var fyra som försökte samtidigt var det omöjligt att få in en nål. Sockerlösningen hon fick i munnen hjälpte otillräckligt. Vi satte en nål direkt i skelettet och hon fick socker samt mediciner den vägen. Hon hade så dålig cirkulation, detta pga intorkning, att det inte gick att mäta syremättnaden. Vi gav så mycket vätska vi kunde genom att sätta en blodtrycksmanschett om droppflaskan. Hon förblev medvetslös och avled bara några få minuter efter pojken jag beskrev ovan. Elisabet och Jabbie gjorde i ordning henne och svepte henne in i ett tygstycke.
Fler kritiskt sjuka barn kom in men det är bara en som bekymrar mycket. Det är också en pojke (vi har faktiskt ungefär lika många pojkar som flickor på avdelningen men det märks inte här). Han är undernärd, har grav blodbrist, är ganska gravt intorkad efter 6 dagars diarré och kräkningar och han är medvetslös. Troligen malaria. Vi kommer precis från avdelningen där för närvarande 5 barn får blod. Den som har högst blodvärde av dem har 52 i blodvärde. Några har under 40. I morgon avdelningsarbete, på måndag troligen snabbrond och sedan hem. Samtidigt som jag längtar hem alldeles jättemycket känns det svårt att resa härifrån. Behoven är så enorma. Hoppas bara att våra pengar räcker för att fortsätta.
Mycket stor kram från en inte helt otrött doktor.
Lasse
=====================================
Bombali Health Development
www.bombalihealth.nu
Swish 9006552
Bankkonto 5003 10 156 03 SEB
Bankgironummer: 900-6552
Plusgiro 90 06 55-2
Leave a Reply