Olyckligt nog har vi stött på flera olika tragiska fall under tiden vi varit här, och igår orkade jag inte hålla tillbaka tårarna. Alex berättade igår om ett litet spädbarn som somnade in, idag vill jag berätta om det andra barnet.
En ung flicka på ca 1 år kom in med en svår hudinfektion och feber för några dagar sedan. Flickan hade fula sår på rumpan. I hemmet hade man behandlat såren med örter, vilket är väldigt vanligt att man gör i Sierra Leone. Till följd av detta hade flickan fått skador på levern. Vid leverskador kan man få problem med lågt blodsocker och flickan hade upprepade episoder av detta.
Hudinfektionen behandlades med antibiotika, men dessvärre hade flickan fortsatt hög feber. Efter några dagar började hon bli mer trött och tagen, och även andningen var påverkad. Syrgas påkopplades. Varför svarade inte flickan på medicineringen? Malariatestet var negativt och så även HIV-test. Vi hade tyvärr inte mycket mer diagnostiska verktyg att gå vidare med.
På morgonen blev vi larmade till barnavdelningen, flickan hade det oerhört jobbigt med sin andning och man hörde hur hon kämpade för att få ner luft i sina lungor. Vi ökade syrgasen och bytte syrgasmask. Flickans armar och ben var kalla och vi kunde inte mäta syremättnaden i blodet. Ultraljud visade att hon hade vätska i hjärtsäcken. Hon hade även lågt blodvärde och blodtransfusion påbörjades.
Jag satt hos barnet på förmiddagen. Mitt hjärta bultade så för den lilla flickan, jag hoppades innerligt på att hon skulle bli bättre. Jag gick iväg för att äta lunch och mitt i lunchen ringde det på Lars telefon. Snabbt fick vi återigen springa till barnavdelningen. Tyvärr hade den lilla flickan redan somnat in.
Efter allt som hänt under vår tid här nere brast det till slut. Tårarna rann och jag var tvungen att gå ut från barnavdelningen. Inombords kände jag ett stort mörker, jag var helt bedrövad. Ett alldeles för kort liv, så fruktansvärt orättvist.
Idag ny dramatik. Två tvillingar föddes med hjälp av kejsarsnitt, en pojke och en flicka. Båda barnen kom ut livlösa. Efter en liten stund började pojken komma till liv, men flickan andades inte. Vi började att göra konstgjord andning på flickan, fortfarande hände ingenting. Inte igen tänkte jag, men så fort jag tvivlade på att flickan skulle överleva började barnet gny lite. Efter en stund utstötte flickan ett fantastiskt litet skrik och mörkret jag kände från gårdagen började sakta tyna bort.
Det skulle värma mitt hjärta något enormt om ni skulle vilja bli månadsgivare eller skänka en engångssumma till BHD. Jag kan vittna om att organisationen verkligen gör en stor skillnad på barnavdelningarna. All vård för barn upp till 9 år är gratis tack vare era donationer. På vuxenavdelningarna kostar ALLT, patienterna måste köpa egna handskar, sprutor, läkemedel m.m. Tidigare var det även så på barnavdelningarna.
En liten summa kan göra stor skillnad.
Tack på förhand.
Fredrik
