Kvällsrapport. Först lite patienter. Knappt 30 årig kvinna spontanabort 6 månaden för ett halvår sedan. Därefter allt ökande trötthet och andfåddhet. Klinisk undersökning visade att hon var måttligt svullen om benen. Mycket vätska i buken och i höger lungsäck samt lite i vänster. Hjärtat mycket stort (man kan försöka bedöma storleken genom att knacka på bröstkorgen). Svårt att känna hjärtslagen på bröstet och hjärttonerna var ganska svaga. Troligen vätska i hjärtsäcken. Orsak troligen hjärt- och/eller leversvikt. Börjar direkt att försöka minska vätskan och tar prover och gör ultraljud i morgon om möjligt. På manliga avdelningen en man med avancerat emfysem och en med mycket stora lunginflamationer på båda sidor. Sedan en del patienter innan det var dags för lunch.
Kristina var hemma och satt i den ena soffan och jag satte mig i den andra. Det var varmt så vi lät ytterdörren vara öppen. Plötsligt såg jag en kraftigt färgad gulgrön ödla med svart mönster på ryggen närma sig Kristina. Jag vred på huvudet och såg att det inte var en ödla utan en drygt meterlång ganska tjock orm. Jag ropar ett ganska onyanserat akta Dig och Kristina reagerar med osannolik hastighet och springer iväg. Ormen gör detsamma ut genom dörren och försvinner innan jag fått tag på kameran och jag kan inte hitta den. Lunch och patienter. En kvinna har omfattande sår på baksidan vänster lår med defekter i hud, underhud och även i viss mån muskulatur. Hon har urinkateter. Vi drar den, byter antibiotika samt börjar rehabiliteringen. På barnavdelningen är tyvärr pojken med misstänkt TBChjärnhinneinflammation sämre medan flickan med misstänkt hjärnblödning är betydligt bättre. Ett litet barn, 2 månader, som väger 1870 gram kommer in i dåligt tillstånd, troligen med blodförgiftning. Så förfärligt magert. Fy hundan. Usch.
Man får komma ihåg att det dock kan gå synnerligen bra. Det vet jag utan minsta tvekan. KRAM på er alla och tack för att Ni läst (och puss till vissa).