Amerikansk sjukvårdspersonal har varit här och gått med på de olika avdelningarna och gjort en del icke försumbara punktinsatser. De har lämnat efter sig handsprit och avancerat omläggningsmateterial och en icke oansenlig dollarsumma som räcker en bra bit på vägen till en utbyggnad av barnavdelningen inför kommande regnperioder. Tillsammans satte vi upp en tillfällig mottagning i en by som kanske ligger ett par mil bort men vägen dit skulle kunna tugga sönder fjädringen på den tuffaste europeiska stadsjeep. Att folk numera tar sig till Kamakwie bakpå motorcyklar från nästan hela landet på dessa kraterlandskap till grusvägar är ett mästerligt betyg till verksamheten. Vi hade ett förvånansvärt stort apotek med oss bl a med aspirin, ögondroppar och blodtrycksmediciner. Medföljande labutrustning och personal kunde kontrollera mycket basala urinprover, glukostest, malaria, hiv och hepatit b och c. Lokalerna vi använde tillhörde en skola som tillfälligt fick ommöbleras. På något sätt var det ändå ganska svalt i det rum jag fick hålla till i, ett visst tjatter från en fladdermusfamilj i plåttaket ovanför drunknade i patientsamtalen. Utöver den sedvanliga malarian stötte jag på ett par magnifikt förhöjda blodtryck och ett fall av ganska långt gången elefantiasis hos en medelålders kvinna. Jag satte glatt in en tvåveckorskur ciprofloxacinkur i samråd med den amerikanska doktorn men Lars berättade igår att det förmodligen var lönlöst och behandlingståget hade avgått för många år sedan. Jag hoppas att jag kunde hjälpa någon men tids- och kompetensbrist samt massor av kommunikationsbrus gjorde uppgiften ganska besvärlig. Patienter här är i regel inte särskilt talföra och det finns långt över 10 språk i landet, många samtal ställer nog mest till det för båda parter. Smuts och damm finns i överflöd här nere, såväl på avdelning och operation, inom- och utomhus. Det innebar en acklimatisering även för mig som inte är tvångsmässigt renlig på hemmaplan, men befriande när man slutar bry sig. Det saknas gatubelysning här varför man går med pannlampa mellan husen på nätterna och lyser upp en aldrig sinande virvelstorm av partiklar likt ett snöfall. Lars stackars luftrör får verkligen bekänna färg här nere trots att han aldrig varit rökare.
Dagens rond var hektisk och massor av barn skrevs ut men jag tror de flesta ersattes lika snabbt. Pojken jag nämnde tidigare med den förfärligt ansträngda andningen gick hem idag och såg ut ungefär som att han aldrig hade behövt vara här. Givetvis en jublande framgång, jag hoppas att hans familj kan bjuda honom på några fetare måltider för att ta igen de kalorier han flåsat bort. Även flickan med den hemska halsbölden skrevs ut idag närmast på mammans bevåg då hon varit här länge. Varbölden har läkt mycket snabbare än jag kunde föreställa mig och det fanns inget behov av sekundärsutur. Mamman skulle undervisas i att göra fortsatta omläggningar själv varannan dag och barnet får dubbel antibiotika en vecka till. Hon uppmanades att komma på återbesök om en vecka men jag är skeptisk till om hon dyker upp då hon bor ganska långt bort. Som tur har vi snart åter tillgång till oefterhärmliga sjuksköterskan Jabbie som på eget initiativ åker land och rike runt och letar rätt på ungar som hon undrar hur det har gått för. Hennes ansiktsminne är otäckt skarpt och hennes engagemang och omtanke om barnen är knappast mätbart. Trots att det är långt till regnsäsongen är läget något ansträngt nu, samtliga syrgaskoncentratorer är upptagna. Ett par 4 månaders tvillingar har haft förhöjd andningsfrekvens och obstruktivitet, vi misstänker att de drabbas av RS-virus eller liknande. Tyvärr kunde jag inte avveckla deras hemmagjorda CPAP idag trots att de såg mycket piggare ut. Syrgasbehovet hos barnen här brukar inte vara långvarigt, antingen blir de för bra för det eller avlider. Snart är jag ensam svensk här ett par veckor framöver. Det känns ganska otäckt att inte kunna vända mig direkt till Lars även om jag såklart kommer störa honom på telefon och kanske videosamtal. Hade jag själv varit religiös hade jag nog bett till högre makter om rimligt lugna dagar, nu får mina kollegers böner räcka. Ta hand om er därhemma och lös gärna Coronaeländet tills jag är tillbaka!
1. Lilla flickans halsböld i mycket bättre skick
2. Spontaneldning i torrt gräs
3. Potträning utanför avdelningen
4. Cpap+ mask ( icke uppmuntrat av Lars 
5. tillfälliga apoteket
6. Amerikanska doktorn petar på termitbo
————————————————————————-
Vill du hjälpa oss i vårt arbete och göra verklig skillnad är det allra bästa du kan göra att bli månadsgivare. Det blir du enkelt på vår hemsida bombalihealth.nu ❤
Bombali Health Development
Swish 9006552
Bankkonto 5003 10 156 03 SEB
Bankgironummer: 900-6552
Plusgiro: 900655-2
Leave a Reply