Många av er där hemma har så fel. Ni tror att jag gör ett så bra arbete i Sierra Leone när det i verkligheten är de som arbetar här och Era pengar som gör arbetet.
Jag vill gärna berätta lite om avdelningen för svältfödda barn (Inpatient Facility)(IPF). Idag kom det en pojke på 11 månader som var kraftigt underviktig. Berättelsen om pojken är följande. Mamman har tidigare fött fyra barn som avlidit. Därför fick hon enligt traditionen inte amma detta barn, som lämnades hos mormor. Mormor gav barnet gröt som endast innehöll kolhydrater. Pojken försummades också. Mamman kom med pojken till sjukhuset idag. Han har fula sår hela underlivet. Svampinfektion över hela kroppen inklusive munnen. Hög feber och trött. Inte HIV. Pojken led. Att se ett sådant lidande är plågsamt för oss alla.
Däremot att se den kärlek och omsorg som pojken får av personalen är så underbart. De tog hand om honom på ett enastående sätt. Hur orkar dom. Usel lön. Ingen större uppmuntran. Ingen hög status. Men kärlek och omsorg det ger de. Och till vilken nytta kan man undra? De flesta barn som kommer in är fel eller undernärda pga. okunskap. Med hjälp av åtta åtgärder blir de så snabbt mycket bättre. Mediciner, undervisning av vårdnadshavaren, vetenskapligt utprovad högkvalitativ mat (som man får av UNISEF) samt kärlek, kärlek, kärlek, kärlek, kärlek, kärlek. (Nu har ni sett att det behövdes nio åtgärder.)
Nå, hur går det då för barnen i framtiden. Enligt litteraturen sådär. Men man har inte läst litteraturen här och det går faktiskt för det allra mesta alldeles utmärkt. Föräldrarna som sett barnen tyna bort och inte vågat knyta närmare band kommer så nära sina barn här och barnen verkar inte ha fått några obotbara skador. Jag kan inte nog uttrycka min beundran för personalens arbete.
Kram som om en vecka blir IRL
Lasse
