Allt har gått så utmärkt att jag tänkt skriva en riktigt glad rapport idag, men så blir det inte för dagen började dåligt och slutade mycket sämre.

Allt har gått så utmärkt att jag tänkt skriva en riktigt glad rapport idag, men så blir det inte för dagen började dåligt och slutade mycket sämre.

Generatorproblemen fortsätter och förvärras. Den lilla generatorn fungerar inte alls, mellangeneratorn lägger emellanåt av och den stora drar mycket bränsle. Enmånadersbarnet som behöver syrgas förbättras och kommer med största sannolikhet att överleva med syrgas och sannolikt inte utan. Det blir dyrt för den stora generatorn behöver ju användas en del. På lördag kommer servicetekniker från Freetown och ska titta över all vår utrustning inklusive den lilla generatorn. Ffa syrgaskoncentratorerna behöver servas och även två CPAP-utrustningar. Kan tyvärr inte få ett pris i förhand. Den tekniska servicen här på sjukhuset är inte perfekt och om teknikern från Freetown är kunnig och prisvärd så anlitar vi honom för service regelbundet kanske två ggr/år.

 

När jag skriver om nästa problem eller misslyckande kanske någon blir upprörd, men tänk på det där med ”grandet i sin nästas öga men inte bjälken i sitt eget”. Augusta hade pratat med hälsocentralerna att vi skulle komma. Vi reste 1½ timme för att upptäcka att hälsocentralen inte gjort något. Troligen är det så att man ser oss som konkurrenter om barnen istället för samarbetspartners och man ser kanske inte heller till barnens bästa. Nå fram till klockan 13 körde vi runt i byar och berättade om när vi skulle komma så från lördag kommer det att gå bra.

 

Nu kommer jag till lågvattenmärket hittills under resan. I en säng ligger en 11-årig flicka. Emellanåt nästan medvetslös, emellanåt kraftigt aggressiv. Hon försöker intensivt att bitas och har tyvärr bitit två av sina anhöriga. Jag gör en noggrann undersökning där jag är extremt mycket på min vakt så att hon inte ska lyckas att bita mig. Det går inte att få fram om hon blivit biten av hund eller räv. När undersökningen är klar går jag till. Jag går till kvinnoavdelningen för att undersöka en kvinna som är nyförlöst och som fortfarande är i djup chock pga blod- och vätskeförluster. Njurarna har i det närmste lagt av men när jag besöker henne två timmar senare visar det sig att hon verkar svara på behandlingen men hon är inte utom fara. Tillbaka till barnavdelningen. Ofattbar sorg där. Ett flertal kvinnor gråter fullständigt hejdlöst och det hela är så förfärligt sorgligt. Vi hjälps åt att trösta kvinnorna. Flickan har avlidit. Vad hade hon då för sjukdom: Två att välja på: Hjärnmalaria eller rabies, där rabies är troligast.

 

Har massor av bilder men nu när jag skrivit av mig sparar jag dem till en annan gång när jag är mer samlad och inte behöver skriva av mig.

Trött och kommer inte, åtminstone idag att svara på eventuella kommentarer. I morgon blir en bra dag men idag måste jag smälta alla kvinnornas stora förtvivlan.

Lasse

 

P.S. Precis innan jag hann gå ut på nätet för att skicka detta inträffade nästa dramatik. Ett barn som kom in igår för malaria försämrades plötsligt med sjunkande medvetande och försämrad andning. Jag tittade till barnet och efter en stund blev andningen usel så vi började men konstgjord andning med mask och strax därefter med larynxmask. Tack!!!!!!!! för de larynxmask vi fått. Barnet kräktes och hade mycket slem, men tack vare larynxmasken kom det inte ner i lungorna. En hel del slem så en sköterska sprang till gyn för att hämta en fottrampad sug. Barnet hade lågt blodvärde det fick blod. Tyvärr koagulerade blodet från första påsen. Barnet krampade och fick först en medicin utan minsta effekt tre gånger sedan en annan medicin. Den tredje medicinen vi tänkte ge var slut. Så småningom slutade barnet krampa. Blodsockret var ganska lågt men korrigerades. Efter knappt två timmar kunde barnet andas själv och syrgasen i blodet var lite låg trots syrgas men inte farligt låg. Det finns en chans att det klarar sig. Två saker var irriterande. En av de två mätarna som visade syrgas i blodet visade ibland mycket låga värden och emellanåt försvann strömmen.

 

Innan jag han skicka detta så kom det in ett en tvåveckors tvilling. Hon vägde 2 ,2 kg vid födelsen, 2,0 vid utskrivningen och nu 1,5 kg. Jag ville gråta när jag såg henne. Mamman hade fått reda på av en anhörig att hon skulle ge henne ORS istället för bröstmjölk. Dessutom har hon haft feber, kanske för att vattnet hon blandade bröstmjölken inte var renat.

Fattar inte varför jag är trött i kväll. Måste bero på åldern.

D. S.