Igår sa vi hejdå till Juliette och Vincent, det har varit helt fantastiskt att lära känna dem! De kommer verkligen vara saknade.
Det har varit ett par relativt lugna dagar på sjukhuset, med stabila patienter. Dagen igår startade med ett kejsarsnitt på en blivande tvillingmamma vars båda bebisar låg i säte. Snittet var planerat och inget talade för att barnen skulle må dåligt, men som en klassisk katastroftänkare preparerade vi ändå för att ta emot två sjuka nyfödda på operationssalen. (Än så länge finns inget barnbord så en gammal brits används för att lägga de nyfödda på, inte toppenbra då de lätt blir kalla. Snart ska dock det nya (nygamla) barnbordet som Human Bridge skickat börja användas, hurra!)
Det är för det mesta en nackdel att vara en katastroftänkare, men ibland har det fördelar. Ut i världen kom två små gråbleka slappa bebisar som inte andades, med dålig hjärtfrekvens. Efter ganska många om och men (återupplivning på båda) så andades åtminstone flickan på bra, och gav ifrån sig lite ljud. Pojken något sämre och vi hade fullt sjå med att stabilisera honom under förmiddagen. På eftermiddagen var de båda relativt stabila med syrgas, och flickan orkade till och med äta själv.
På kvällen brukar Lars ta en runda på sjukhuset och kolla av avdelningarna och vi hakade på och tänkte att vi passar på att kolla till tvillingarna innan hemgång. Tji fick vi för på barnavdelningen hade det precis kommit in ett barn i åtta årsåldern, medvetslös med hög feber. Vid provtagning visade HBt 21, alldeles alldeles för lågt. Blodcentralen på sjukhuset blev genast kontaktad och behandling för komplicerad malaria startades omedelbart. Tyvärr visade det sig när vi pratade med mamman att pojken varit medvetslös under två hela dagar i hemmet, sannolikt av cerebral malaria, vilket gör att utsikterna ser väldigt dystra ut. Mamman hade tagit med sig pojken till en Peripheral Health Unit, en form av vårdcentral som finns i byarna, där de kan ge basal vård. Dessa enheter har mycket varierande kvalitet. Tyvärr hade pojken av någon outgrundlig anledning endast fått vätska intravenöst, när det han verkligen behövde var behandling för sin malaria. Så otroligt plågsamt det måste kännas för mamman som hade försökt söka vård för sitt barn, men fått en helt felaktig behandling. Och otroligt plågsamt även för oss, som vet att han hade kunnat bli bra bara han fått vård tidigare.
Efter den dystra insikten tänkte vi vandra hemåt mot vårt hus, när vi fick höra att ett akut kejsarsnitt skulle påbörjas, hej och hå, plastbaljan med återupplivningsutrustning fick snabbt plockas ihop igen. Mamman hade haft en tid för planerat kejsarsnitt två veckor tidigare (pga tidigare kejsarsnitt) men hade då uteblivit och kom nu när förlossningen hade startat spontant. Redan när Tairu la snittet fick vi föraningar om att barnet kanske inte var i så bra skick, då fostervattnet var kraftigt färgat av mekonium. Ut kom dagens tredje gråbleka unge, slapp med låg hjärtfrekvens och ingen egen andning. Tack och lov hämtade sig den lilla flickan relativt snabbt efter att ha fått hjälp att andas en stund, och kunde tas med till neonatalavdelningen. Då sjuksköterskan på neo var ensam stannade jag och Fredde kvar en stund för att hjälpa henne få ordning på situationen, och när den lilla flickan formligen krävde att få mat så sjöng mitt hjärta.
Nu ska jag strax gå till sjukhuset och jag hoppas att tvillingarna och den lilla flickan på neo mår bra, och att ett mirakel skett på barnavdelningen så att barnet med cerebral malaria är mer vaket. Håll tummarna ni med ❤️✨
