Okej dagen började sådär fast klockan var inte mer än 23.30 så det räknas inte. Man ringde och sade att man fått en pojke med lunginflammation. När jag kom till avdelningen fann jag en 5-årig pojke med kritiskt stora andningssvårigheter. Han var helt panikslagen. Han hade uttalade astmasymtom. Paniken blev inte bättre av att vi satte mask på honom med luftrörsvidgande mediciner. Han fick också en spruta med avsvullnade medicin. Han hade svårigheter att få tillräckligt med syre i blodet. Under ca 15 – 20 minuter visste jag inte hur det skulle gå och lättnaden när han blev bättre var obeskrivlig. Han var inte så positiv till närmare undersökning så det fick vänta till i dag. Jag gav honom antibiotikabehandling på misstanke att lunginflammation utlöst besvären. Jag gick sedan förbi den mycket sjuka kvinnan på förlossningen. Till min stora förvåning och glädje var hon snarast förbättrad. Sedan sängen för klockan var över 1.
Idag på morgonen åkte jag för att träffa paramountchefen. Det visade sig, redan när vi startade, att han inte var på plats, men vi skulle få träffa hans närmaste man. På vägen många kvinnor som bar sina, ofta tunga, laster till marknaden. Många av dem hade flera timmars bärande framför sig. Vid ett tillfälle ett stort antal kvinnor som bar på ved. Det var presenter till begravningen av den man som avled här för några dagar sedan. Veden behövdes för laga mat till gästerna. Sedan träffade vi den man som vi planerat tillsammans med hans hustru och några andra. Det var ett mycket positivt och hjärtligt möte och jag kände precis varför jag älskar landet. Vi bestämde att jag ska ta tre byar/dag måndag till onsdag. Torsdag till lördag åker Hannah och Thomas på semester så då stannar jag på sjukhuset. Efter att vi besökt hälsocentralen åkte vi tillbaka till Kamakwie.
Nu några patienter.
Pojken med de mycket stora andningssvårigheterna var mycket bättre. Han var dock långt ifrån bra och hade fått syrgas hela natten. Enligt föräldrarna hade han varit dålig i 5 dagar. Vid undersökningen visade sig att han hade inga andningljud alls över hela höger lunga. Diskuterade vad jag kan göra med underbara Kristina. Vi kom överens om ultraljud. Detta visade vätska höger lunga och Thomas tappade honom på denna. Ut kom en tjockt med var. Analysen är ännu inte klar men man måste nog misstänka TBC. Pojken blev mycket bättre och Thomas ingrepp var sannolikt direkt livräddande.
Pojken med frätskador: Han hade dragit ut sonden inatt. Eftersom det inte gått så många timmar sedan han fick skadorna satte jag, med yttersta försiktighet in en ny sond. Det gick mycket lätt. Vi fixerade den ordentligt. Det svarta i munnen hade bleknat en aning medan gomtaket hade tjock vit beläggning. Pojken har inte sovit alls i natt men sov en stund på morgonen. Han har kunnat amma en del. Nu håller jag tummarna för att han inte svalt något. Under polisförhöret erkände hustru nr 1 (alltså inte pojkens mamma) att hon gett honom natronlut. Det är nog det värsta man kan ge. Hon är anhållen för mordförsök och jag önskar verkligen att inte brottsrubriceringen aggraveras.
Ett 2 dagar gammalt barn har andningssvårigheter och behandlas som blodförgiftning i nyföddhetsperioden.
Nu kommer resans hittills bästa. Kvinnan som skulle dö var inte med på noterna och trots tidvis mycket låg syremättnad har hon orkat. Hon förbättras nu alltmer och har en syremättnad, med syrgas, som närmar sig normalvärden. Helt underbart. Hennes journalblad, där man ser den stigande syremättnaden, är vackrare än mitt favoritkonstverk (våren av Botticelli). Frågan är vad hon haft och jag tror allt mer på blodpropp eller blodproppar i lungorna.
Därefter ett antal patienter som alla mådde bra. Några dåliga barn med bland annat malaria men inget barn är kritiskt sjukt, likaledes ingen kritiskt sjuk på de övriga avdelningarna.
Bilderna: Hälsoupplysning på Hälsocentralen. John diskuterar vara planer på hälsocentralen. Karta på Hälsocentralen. Gäster utanför vårt hus.
Mycket stor kram på Er alla, trevlig helg och ännu en kram.
Lasse
