Kvällsrapport med mycket dur och lite moll. Avresan från Göteborg blev försenad med 35 minuter. Om jag skyndade mig skulle jag hinna med det andra planet sade man en kvart före landning. Jag gick/sprang något som kändes som en halvmara och kom för andra gången i mitt liv sist på ett flygplan. Tre flygvärdinnor på vägen frågade om jag var Mr. Seligman. Kändes vippigt. Flygplanet startade mindre än 5 minuter efter att jag kommit ombord. Flygningen gick utmärkt. Jag sov på mitt vanliga billiga guesthouse. Pa Jalloh körde som vanligt säkert och mycket snabbt idag till Kamakwie. På vägen, i Makeni tittade jag till en sjuk sjuksköterska som jag lovat att göra. Därefter köpte jag internetutrymme. Kom till sjukhuset och blev oerhört väl mottagen med minst fnutton kramar av mer än fnutton personer.
Blev direkt kallad till en patient som Thomas hade. Ung man, 18 år med hjärtsvikt som kom plötsligt för ett år sedan. Blåsljud och mycket stort hjärta på röntgen. Diskuterade patienten med Lars K som ska titta på ultraljudsfilmer som jag ska skicka. Patienten är 18 men har inte råd med vården så jag lovade att vi betalar. Det kommer att kosta några hundra för diagnos samt någon eller några tior i månaden för behandling.
Därefter till barnavdelningen. En 5-årig flicka hade ett groteskt uppsvullet ansikte med en liten nekros i, så kallad echkar. Med stor sannolikhet Antrax. Föräldrarna ville absolut ta hem henne men efter en mycket lång förhandling med Carrie Jo så gick föräldrarna med på att hon stannade på sjukhuset. Ett bärande argument var att vi tjänar ju inga pengar på att ha henne här så varför tror Ni att vi vill det. Anhöriga fick profylaxmedicin som BHD betalar. Kostar inte mycket. (Har bilder på henne men avstår från att publicera på Facebook)
Det var i det närmaste fullt på barnavdelningen ffa med barn som har malaria (regnperiod). Alla barn kommer att repa sig med undantag av en flicka med mycket svår lunginflammation, Bild av henne nedan, där jag inte vet hur det går förrän om ca sex timmar.
Nu till moll: I går kom det in en ettårig flicka. Hon hade druckit och sedan kräkts och andats in kokande vatten. Man arbetade flera timmar med henne på avdelningen men hon avled tyvärr.
Så till ett annat stort moll: Allt går så bra. Många söker och därigenom ökar kostnaderna. BHD:s ekonomi inte den bästa och våra pengar räcker inte över sommaren. Självklart måste man rätta mun efter matsäck och det är klart att vi skulle kunna dra ned på verksamheten. Men det går ju så strålande och så många barn räddas till livet att det klarar åtminstone inte jag och det beror inte bara på den kram och det leende jag fick av en mamma på avdelningen idag.
Det var allt för idag. Stor kram till Er alla som orkat ända hit. Skönt att det inte blev en slödag när jag till slut kom fram.
Leave a Reply