Jag börjar att tala om första kyssen (i Afrika som jag inte fått av Inga). Det var i går kväll, ganska sent. Jag stannade utanför förlossningen och satte mig på huk för att få kontakt med två barn, flicka på 1,5 år och pojke på ett år och tre månader. Plötsligt rusade flickan fram till mig och gav mig en stor puss på munnen. Jag blev så överrumplad och glad.
Nu till dagen
Alla barn bättre utom ett och honom kommer jag till senare
Först lite statistik. Barnavdelningen har 25 platser. Vi hade 33 patienter så många var utlokaliserade till andra avdelningar. Alla barn utom två var i absolut behov av sjukhusvård, de två hade kommit så sent att man inte ville skicka hem dem. Den kritiskt sjuka pojken från igår mådde riktigt bra men var fortfarande lite trött. Hem, troligen i morgon eller i övermorgon. Underbart roligt. Jag var allt lite orolig.
De övriga barnen hade de vanliga sjukdomarna dvs mest svår malaria med allvarlig blodbrist, lunginflammation ett barn var kraftigt svullet kanske pga njursjukdom, har inte fått reda på om han har äggvita i urinen, något som skulle stödja den diagnosen och några med blodförgiftning i nyföddhetsperioden
Barnet som svalt lut äter för lite. Det har ju fått sond i magen tre gånger men enligt föräldrarna dragit ut den alla tre gånger. Det kommer att avlida om det inte får en ny sond. Vi talade med mamman och hon berättade efter en stund att pappan var negativ till sonden men hon visste inte varför. Några timmar senare kom pappan och det visade sig att han varit dåligt informerad (mamman också) och han accepterade sond utan problem. Nu är det allt annat än riskfritt och lägga ner en sond i en frätskadad matstrupe men det gick bra så hoppas bara att barnet får behålla sin sond och att det inte får men av sin skada.
Vi diskuterade och undersökte pojken som försämrats och hans tarmar verkar stå stilla. Vi har ingen diagnos men bestämde oss för att öppna honom och jag var med på operationen för se vad vi skulle göra. Troligen blev han botad av operationen men det kan vara en annan sjukdom än den vi tror på, det går inte att avgöra ännu.
På öppenvården bad man mig titta på en ca 13-årig flicka (kommer inte riktigt ihåg). Hon hade år 2009!!!!! stoppat in en sten i sitt vänstra öra. Efter det hade hon hört dåligt på örat. Nå, jag trodde inte riktigt på det. Örat var fullt av vax som jag lyckades spola bort. Innanför satt en ovanligt stor sten ordentligt fastkilad. Örontrumpeten förändrad där. Hittade inga instrument att ta bort stenen. Ska göra ett försök i morgon och misslyckas det så får hon skickas till Freetown. Jag tror faktiskt att hon haft stenen i dryga 9 år.
Idag hade jag en vanlig rond och på eftermiddagen ytterligare en för att skriva ut så många patienter som möjligt. Sammanlagt skrev jag hem 20 patienter. 13 nya kom in till 15.45 efter det vet jag inte för då gjorde jag annat. Dr Pharxzo var på eftermiddagen på bybesök.
En lite eller snarare mycket överraskande sak är att dessa stora levrar som en majoritet av barnen tidigare hade, nu har blivit allt mer sällsynta. Idag var det bara två barn. Jag har svårt att bedöma orsaken till detta men kanske beror det på att man vet att man kan få vård för barnen eller möjligen har utbildningen haft någon påverkan, hur som helst är det en av de viktigaste sakerna som hänt när det gäller barnen.
På eftermiddagen hade vi ett mycket konstruktivt möte om redovisningen och vi var överens om i stort sett allt. De sista detaljerna blir klara inom några dagar.
Allt går så fullständigt strålande. Så många barn blir friska. Så många här arbetar mot samma mål med ett så bra resultat att det absolut inte finns på agendan att sluta eller dra ner för att pengarna inte räcker. Vi fixar det.
Är allt då bara bra. Nej, jag måste berätta om en tuff sak nu på kvällen. Det har regnat så vattentanken blev inte uppvärmd och duschvattnet var högst 25 grader. HU
Synnerligen stor kram
Lasse
Bilderna:
Tvillingar vanligt, Flickan med sträcket fick önska sig något och hon blev så lycklig över sin livs första docka som jag bad Fatime att köpa åt henne i Freetown. Jag är tillsammans med Tairu Fofanah Bin Mohamad och har blivit så hög av alla barn som klarar sig tack vara alla Era gåvor.
