Alldeles utmärkt lagom slö dag idag.
I morse hade vi 40 patienter dvs det fanns ungefär lika många barn som vuxna på de flesta avdelningarna utanför barnavdelningen eftersom 15 barn var utlokaliserade till andra avdelningar). Jag skrev ut 27 barn, några som inte var helt friska, men som bor nära. Inga av de inneliggande barnen är kritiskt sjukt. Träffade exakt lika nya barn dvs 27 stycken varav 7 lades in. (Öppenvården stängd på söndagar.) Så roligt att se att många kommer tidigt i sjukdomsförloppet.
Kom att tänka på en ca två år gammal förfärlig händelse som jag hoppas att slippa uppleva igen. (Vet inte varför den dök upp.) Vi skulle precis ge oss ut på en bytur här i Kamakwie, när en pappa med medhjälpare kom på en motorcykel från en fyra timmar avlägsen by. Mellan sig hade dom en 12-årig flicka som skulle till barnavdelningen. Flickan hade avlidit under färden och pappan, som var så förtvivlad ville inte inse vad som hänt. Efter en lång stund när han samlat sig frågade han om flickan klarat sig om han kommit tidigare. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade, alla svar blir ju så fel, men jag kommer så väl ihåg hans förtvivlan. (Jag har några patienter från Afrika och denna pappa som är fastetsade i minnet och framför allt är deras ögon jag ser framför mig ibland. Nu är det länge sedan jag fick några sådana minnesbilder.)
Tillbaka till nuet. Det har varit så bra och jag har haft möjligheten att träffa så många fina barn (och flirta med dem ibland också) så det har varit helt underbart. Livet blir inte bättre än så här. Jag vill upprepa det fina muslimska talesättet som stämmer så bra: Om Du räddar ett barn så räddar Du världen. Det är så det känns just nu. Stort tack för att Ni läst och stort tack för alla gåvor som gjort detta möjligt.
En sanslöst varm kram
Lasse
