Faran är inte helt över men i stort sett

Allvarliga bekymmer!
Vi har varit för framgångsrika. Trots att jag slutat göra reklam i byarna kommer allt fler barn till oss och det urholkar vår kassa. Regelbundna inkomster från 69 månadsgivare: 31110. Sedan får vi gåvor av mycket varierande storlek som drygar ut kassan ordentligt delar av året. Utgifterna varierar och är högst nu under regnperioden. Den senaste månaden kostade exakt: 71 347, Månaderna under torrperioderna kostar ca 50 000.
Framtiden: Kronan blir svagare vilket gör det dyrare. Leonen förlorar mycket vilket således minskar kostnaderna för löner, men inte mediciner. Löneförhöjningen jag talat om flera gånger skjuts hela tiden upp, men kommer troligen att bli retroaktiv. Vi har tjänat ca 100 000 kronor/år de senaste två åren på almanackorna, men de var svårare att sälja förra året och det innebar så mycket arbete att vi inte säljer några almanackor i år. För att klara framtiden behöver vi fler månadsgivare och om möjligt även större inbetalningar av våra nuvarande underbara givare. Kan Ni som läser detta hjälpa oss med fler givare så är vi mycket tacksamma. De enda administrativa utgifter vi har är bankutgifter och de utgör ca 4%. Vi håller gärna föreläsningar för olika grupper, sjukvårdspersonal, skolor, pensionärer…… Föreläsningarna har givit nya månadsgivare och även ganska stora engångssummor. Vi kan sannolikt få institutionella givare att hjälpa oss med investeringar, bland annat behöver vi bygga ut, men vi måste först ha driften säkrad.

Färdigtjatat om det. Gårdagen: Det är ett enda sammelsurium. Det har aldrig under min tid här hänt så mycket samtidigt och varit en sådan röra. Föräldrar drog i mina kläder för att få min uppmärksamhet överallt. Flera mycket svårt sjuka barn, som behövde syrgas och blod akut för att överleva, kom in samtidigt. När det var som värst kom en förtvivlad kvinna springande bärande på sitt krampande barn. Tre väninnor var i sällskap med henne. Hon var övertygad om att hennes ca 1-årige son var döende. Hon grät mycket högljutt samtidigt som många barn på avdelningen skrek högt. När hon lämnat över barnet till oss satte hon sig ner på golvet och grät. Pojken var verkligen sjuk. Krampade och hade svårt att få tillräckligt med syre i blodet. Personalen arbetade snabbt och effektivt och efter en liten stund låg han i akutsängen med syrgas med ett litet övertryck, hade nål och hade fått ordinerade mediciner. På kvällen, titta mamman på mig med så lyckliga ögon. Hon strålade Vilken kontrast. Faran är inte helt över men i stort sett.

Kommer Ni ihåg barnet som vi inte trodde skulle klara sig pga svår svullnad i halsen. Jag trodde att det var en infektion men det var nog fel och nu är jag rädd för att det är en tumör. Skickade barnet med ambulans ($120) till Freetown till den enda öronläkare som finns. Jabbie ringde mig (hon är just nu i Freetown) och berättade att det inte finns någon läkare på sjukhuset förrän på måndag. Hon tar hand om barnet till dess.

Även flickan med lutskada är remitterad med ambulans till Freetown.

Igår på öppenvården en 6-årig pojke med groteskt stora hårde lymfkörtlar på halsen. Klar misstanke på lymfkörtelcancer. Även han har remitterats till Freetown.

Idag var det en del att göra på förmiddagen, men nu är det helt lugnt. Det är ett stort problem att hjälpa flickan med diabetes. Mina ordinationer har väl inte följts helt perfekt, men det går ganska bra ändå. Mormodern vill återvända till byn och jag tror absolut inte att hon förstått att flickan måste ha insulin. Ett annat bekymmer är att hon inta alls kan räkna. Vi försöker få hit någon från byn som kan hjälpa till, alternativt hitta en helt annan lösning.
Nu tyvärr mycket tragik. En pojke med sicklecellanemi avled ganska snabbt i går natt.
Minst tre andra barn är svårt sjuka och jag är inte säker på att de överlever. Jag berättar om det sjukaste. En liten fin flicka på drygt ett halvår kom för några dagar sedan. Hon hade malaria och en mycket stor lever. Levern är stor pga läkemedelsörter som flickan varit behandlad med under lång tid, sannolikt även på sjukhuset. Hon har tyvärr mycket allvarliga tecken på att levern inte alls orkar längre. Hon är lite gröngul, dock endast lite. Hon är svullen i kroppen, sannolikt för att levern inte längre tillverkar ett viktigt äggviteämne, men värst av allt är att hon sedan i går blöder från flera ställen ffa munnen. När vi sticker henne för provtagning så tar det lång tid innan hon slutar blöda. Levern tillverkar flera ämnen som behövs för att blodet ska koagulera. Om man låter en blodpåse hänga ett tag så samlas blodkropparna i botten och plasmat högst upp- Vi gav henne plasma eftersom det innehåller koagulationsämnen. Det var förstås en desperat åtgärd och den hade ingen synbar effekt. Föräldrarna ville ta hem henne och eftersom vi absolut inte kan hjälpa henne längre fick hon åka hem med ambulans. Hoppas att hon han hem innan hon avled. När sådant händer vill en del av mig överge allt och åka hem men en större del vill göra mer här.

Ja, det har varit lite tufft så det var skönt att skriva av sig. Återigen framgår det tyvärr inte alls att det allra mesta går utmärkt eller synnerligen utmärkt och jag fattar inte varför jag inte skriver om det istället. Nästa gång så ska jag (kanske) göra det.

Jättebamsekram från en gubbe som är piggare än igår.

Lasse

Bilden: Vakten John som jag uppskattar mycket samt en polis med automatvapen (höger hand) som också bevakar mig.

————————————————————————
Tack för att du läst ända hit! Vill du hjälpa oss i vårt arbete och göra verklig skillnad är det allra bästa du kan göra att bli månadsgivare. Det blir du enkelt på vår hemsida bombalihealth.nu
Bombali Health Development
www.bombalihealth.nu
Swish 9006552
Bankkonto 5003 10 156 03 SEB
Bankgironummer: 900-6552
Plusgiro: 900655-2

Leave a Reply

Your email address will not be published.