Sammanfattning
Nu är det sista dagen i Kamakwie och jag är verkligen mycket tacksam att ha fått göra denna resa tillsammans med världens bästa läkare, dr Lars. Det har varit fantastiskt att få uppleva en så annorlunda del av vår värld, annan kultur och annat klimat. Att få se sjukhuset och framför allt barnavdelningen har varit mycket intressant.
Naturen:
I den här delen av Sierra Leone är det kuperad terräng med mjuka kullar. Mycket palmer och framför allt väldigt vackra mangoträd. Man odlar en hel del ris i låglänta delar och på kullarna är det mycket uppodlad mark. Allt görs för hand med hacka och ev. spade.
Klimatet:
Att komma ut på en promenad en tidig morgon innan dimman lättat och luften känns sval har varit härligt. När solen torkat bort all dimma tycker jag att det varit i varmaste laget. Har knappt hunnit utanför dörren förrän svetten lackat. Då är det skönt att hålla sig inomhus. Kvällarna är lika varma som på en av de allra bästa sommardagarna hemma, men mörka. Regnperioden var så gott som över när vi kom men varje kväll drog det ihop sig och regnade och åskade. Sjukhuset ligger på en höjd så man kunde se blixtarna lysa upp himlen på ett mäktigt sätt. Häromkvällen såg jag för först gången nymånen men inte som hemma. Här ligger den ner som en vagga.
Människorna:
Människorna här är mycket vänliga och hjälpsamma. Alla man möter hälsar och barnen ropar ”hallo” och vinkar och ler stort. När vi gick en långpromenad och inte var säkra på vägen så hjälpte oss en man som höll på att bearbeta jorden. Han lämnade sitt arbete utan att tveka och följde oss ett stycke, där nästa man tog vid och sedan en pojke som gick med oss en lång sträcka. När vi letade efter en skräddare hjälpte oss en annan man att hitta en bra skräddare. Överallt där vi promenerat hör man ”o, dr Lars!” Han är en riktig kändis i trakten.
Det är ett fattigt land och människorna har det i allmänhet väldigt torftigt. Man bor i enkla hus med stampat jordgolv. Lagar maten utomhus över öppen eld. Gör sina behov ev. bakom en avskild plats inhägnad med palmblad. Tvättar med hjälp av tvättbräda. Tumlare behövs inte eftersom tvätten torkar snabbt utomhus. Alla ser rena och prydliga ut. Vattentillgången är rel. god. Det finns fina brunnar på flera platser. El är det ett fåtal som har. Det finns personalbostäder till sjukhuset och där har dom el, kanske en gång i månaden.
Ute i byarna är det många som inte kan läsa och skriva eller ens räkna. Det gör det många gånger svårt att få rätt information när ett sjukt barn kommer in. Många ger sina barn örtmedicin, av tradition och okunskap men medger det sällan när barnet läggs in. Föräldrarna här älskar verkligen sina barn och vill dom sitt allra bästa.
Sjukhuset:
Sjukhuset byggdes 1959 och klarade sig utan väsentliga skador under inbördeskriget för ca 17 år sedan. Men tyvärr var all inredning borta efter kriget. Genom gåvor från olika håll, bland annat genom BHD, har det så sakteliga kommit ny inredning på plats. Till exempel sändes från Sverige en container med sjukhussängar och madrasser till barnavdelningen. Där finns plats för 25 sängar som nästan alltid är upptagna av små patienter tillsammans med mamman. Varje gång Lars kommer hit finns det önskemål om ny utrusning. Den här gången hade han med en mätare för att kontrollera blodvärdet, vilket är mycket viktigt att kunna göra på ett säkert sätt. Väldigt många barn med malaria har också blodbrist och då är det viktigt att se om barnet behöver blod, vilket många gånger är livsavgörande. Det är liknande utrustning som pengarna från BHD används till.
Personalen, med Jabbie i spetsen, har verkligen imponerat på mig. Utan någon längre utbildning sköter dom sitt arbete på ett beundransvärt sätt. Alla är mycket fina mot barnen och ett motto på avdelningen är att ”alla ska vara snälla mot barnen”. När det blir akuta situationer vet all personal vad dom ska göra och hjälps åt på ett bra sätt. Sedan kan jag som svensk känna mig frustrerad när den sista kanylen är tagen och det inte finns fler på avdelningen. Någon måste springa till förrådet för att hämta nya. Så är det allt emellanåt. Och det är liknande rutiner som Lars försöker hjälpa till att få ordning på när han är här. Den här gången har ett ordentligt skåp införskaffats för att kunna ha läkemedel på ett överskådligt sätt istället för att ha det i en kista. Det finns bra rutin för journalföring och väldigt bra lathundar för dosering av olika läkemedel i förhållande till kroppsvikt. En svårighet här är att det finns så många olika lokala språk så ibland måste man tolka i flera led. Då får alla som kan hjälpa till, ibland Abas, som är städare och allt i allo, ibland en annan mamma.
Till slut kan jag säga att det här har varit mitt livs bästa resa. Och det Lars har berättat och skrivit om i rapporter stämmer överens med verkligheten. Så många barn som strömmar genom avdelningen och går hem friska, det är fantastiskt att se. Pengarna från BHD gör verkligen nytta! Så bli månadsgivare och rädda ett eller flera barns liv!
Elisabet
Bilderna:
1 Månen som ligger och vilar.
2. Äggande transport
3. cm omvandlas till tum
=====================================
Bombali Health Development
www.bombalihealth.nu
Swish 9006552
Bankkonto 5003 10 156 03 SEB
Bankgironummer: 900-6552
Plusgiro 90 06 55-2
Leave a Reply