Patienter och bekymmer

Alla inneliggande patienter har blivit bättre med undantag av en pojke med svår hjärnmalaria, men jag tror inte att det är någon fara med honom.

Två nya patienter och jag visar bild på den ene. Pojken var enligt föräldrarna frisk till igår. Idag är han fullt svullen på halsen ner över översta delen på bröstkorgen. Inget konstigt i munnen, men mitt på svullnaden har han ett litet svart område som kallas escar. Klassiskt för antrax eller mjältbrand som det också kallas. Prognosen vid så här tidig behandling är mycket god. Pojken har inte träffat på några döda eller svårt sjuka djur vilket många barn med antrax har gjort. Får fråga honom i morgon igen. Nästa barn leder in på ett bekymmer Jag vet att man inte ska berätta om bekymmer innan man har lösningen, men dels har vi lovat att vara transparenta, dels är jag säker på att vi har en lösning inom någon månad. Pojken kom in i natt 23.30 ganska sjuk och med ett blodvärde på 30. Man försökte sätta en nål på honom men misslyckades. Man gav då upp och lät honom sova. När jag kom till avdelningen 07.45 frågade jag om man hade några problem, men det hade man inte. Klockan 08.20 såg jag en mamma bära på ett kritiskt sjukt barn. Jag trodde att han var nyinkommen. Vi misslyckades att sätta nål. Jag fick tag i Moses som är fullständigt fenomenal på att sätta nål och han lyckades. Pappan var inte närvarande, mammans blodgrupp var fel, jag hade nyligen lämnat blod men en sköterska hade rätt blodgrupp och nu mår pojken mycket bättre och faran för hans liv är över. Det är givetvis fullständigt livsfarligt att låta ett barn med så lågt blidvärde och sp svår sjukdom vänta på blodet. Problemet är således att personalen på avdelningen inte riktigt bryr sig och tyvärr har avdelningen inte längre den väldigt höga standard den hade för 1,5 till 2 år sedan. Ännu fungerar det, men del personal har tappat sitt engagemang och det måste brytas. Vi diskuterar olika lösningar på problemen. Vi kommer givetvis att berätta hur vi ska komma tillrätta med dem, så snart vi kommit fram till den bästa lösningen. Jag är inte det minsta orolig över att vi inte ska fixa detta på ett utmärkt sätt. Idag är Stéphanie i Freetown för att få sin legitimation och för att förlänga sitt uppehållstillstånd. Allt är fixat och snart är hon ”hemma” igen.

Riktigt bra dag idag utan så mycket akut och många barn som kom in kritiskt sjuka skrev jag ut helt återställda. Beläggningen börjar sakta minska eftersom regnperioden, och med den malaria, börjar närma sig sitt slut.

Kram, med FFP3-munskydd

Lasse

Bild 1: Stéphanie och mamman med flickan Stéphanie skrev om igår.

Bild 2: Sockerlösning som vi fått och som vi ger till barn med lågt blodsocker.

Bild 3: Pojken med antrax. Tyvärr ser man dåligt på bilden hur kraftigt svullen han är.