Vecka 5

Då börjar vi närma oss slutet för denna gången. Femte och näst sista veckan.
Lars har återvänt säkert till Sverige men har turen att inte alls få slappna av efter sin resa. Nej nej. Han agerar fortfarande larmknapp för en stressad doktor på en annan kontinent.
Det är nämligen så smart planerat att jag är helt ensam på avdelningen denna veckan. De två clinical officers som vanligen har det medicinska ansvaret är iväg och skriver prov samma vecka. Underbar planering! Det blev väldigt väldigt tydligt igår hur långt ifrån optimalt det är.
Jag kom till avdelningen och fick höra att natten hade varit lugn och det fanns inga kritiska barn. Jag började ronda och när jag kom till den fjärde patienten visade sig att han hade ett inklämt ljumskbråck. Det vill säga att en bit tarm har kommit i kläm och blodförsörjningen till den delen av tarmen är avbruten. Detta är en ytterst akut åkomma. Det var bara till att springa efter ”kirurgen”. Även han instämde med min diagnos och ringde snabbt sitt team för att förberedda en akut operation. Vi hann snabbt ge antibiotika och tömma magsäcken. Operationen gick väl. Som tur var så var det bara en liten bit tarm som behövde tas bort. Dock var en bit tarm väldigt illa ute men gick att rädda! Det handlade verkligen bara om minuter.
Sen var det bara att fortsätta ronda. Efter ytterligare några patienter hörde jag att någon av patienterna andades väldigt dåligt. Jag tänkte först att det rörde sig om ett astmaanfall. Men de var tyvärr värre än så. Lungorna lät som en svår lunginflammation men omfattande och akut påkommen. Flickan fick behandling med antibiotika och syrgas. Jag frågade vad som hade hänt. Då fick jag höra att hon hade krampat tidigare på morgonen och då fått kramplösande. Troligen har hon lämnats utan uppsyn och av misstag fått ner magsaft i luftvägarna när hon var Medvetandesänkt efter sin kramp. Hon stabiliserades något och jag försökte fortsätta ronda. Efter ytterligare enstaka patienter kom en pappa och knackade på min axel. Han höll i en 4 månader gammal flicka som andades uselt och så blek ut.
De var bara att flytta sig till ” akutrummet” igen. Flickan hade omätbart blodsocker, ett blodvärde på 35 och dålig syresättning. Mamman instruerades i att ge sockerlösning medan sköterskan intensivt försökte sätta en infart. Efter några försök insåg jag att det skulle bli besvärligt så jag bad ett till sköterska komma för att sätta ner en slang ner till magsäcken för att ge mat där. Samtidigt som jag tittade på den tre gånger för stora nålen som man i nödfall sätter i benet men som absolut inte passade detta lilla barn. Så fort matslangen var på plats gav vi socker i den och i samma stund lyckades den andra sköterskan få in en infart. Blod ordinerades och som tur var så hade mamman samma blodgrupp.
Barnets socker var vid omkontroll först lågt, men sedan normalt. Barnet fick blod och syrgas. Och sen fortsatte jag ronda. Denna gången lyckades jag tro det eller ej ronda färdigt utan några nya akuta fall.
När jag tillslut gick för att kasta i mig lite lunch låg bebisen och ammade. Pojken med ljumskbråcket höll på att vakna från sin sövning och sköterskan stod och övervakade flickan med lunginflammationen som tyvärr fortfarande andades dåligt.
Jag kunde inte låta bli att tänka på hur många läkare, sköterskor och inte för att glömma undersköterskor( som inte finns här) som skulle ansvara för alla dessa patienter i Sverige? Och här är det bara en på sin höjd två clinical officers( som har en 3-åring utbildning) som har det medicinska ansvaret tillsammans med två sjuksköterskor. Dag ut och dag in tar de hand om denna arbetsbörda. Jag har det så här i en vecka, de har det så här alltid.
Så avslutar återigen med att ge en eloge till dem som är hårt arbetade på barnavdelningen på Wesleyan Hospital i Kamakwie. Ni är fantastiska!
Nedan bild på två killar som vet hur man är patient med stil🤩
Vi hörs
/Stéphanie
=====================================
Bombali Health Development
Swish 9006552
Bankkonto 5003 10 156 03 SEB
Bankgironummer: 900-6552
Plusgiro 90 06 55-2