Upp och ner

Upp och ner och annat och dessutom från igår eftersom internet var ner då.

På lördag kom det tre dåliga barn med någon timmes mellanrum. Det första var en flicka i riktigt uselt skick. Mycket kalla armar och ben och kall gråblek hy, ja kanske inte riktigt eftersom den bruna grundfärgen var där men huden såg sjaskig ut. Man kunde ana pulsar i ljumskarna och lite tydligare på halsen. Vad är detta. Klassisk svår chock. En sådan är förstås omedelbart livshotande. Nå vad är de troligaste orsakerna? Akut vätskebrist pga av diarré och kräkning. Svår infektion av malaria eller bakterier eller….. Det är utomordentligt svårt att sätta nål på en sådan patient eftersom det finns väldigt lite cirkulerande blod och därför är venerna sammanfallna. På något obegripligt sätt lyckades dock en sköteska få in en nål på en kort stund. (Vi har här tyvärr inga nålar att sticka direkt in i skelettet där man också kan ge dropp.) Jag är full av beundran. Givetvis ville jag omedelbart ha ett blodsocker på flickan men blodsockerstickorna var slut på avdelningen. Det är i det närmaste fullständigt ofarligt att se socker för säkerhets skull så det gjorde vi och därefter fick flickan dropp med mycket hög hastighet. Utgången var initialt mycket oviss. Sedan hände det otroliga som man inte tror på om man inte sett det själv. Efter 30 minuter började flickan gny (och mer än en glädjetår kom ur mina ögon) och efter en timme började hon äta. När vi fick blodsockerstickor efter en stund var blodsockret halvlågt trots att vi sprutat sockerlösning i ett blodkärl tydande på att det varit mycket lågt från början. Sjukhistorien då? Den fick vi efter en stund. Feber tre dagar. Sedan kvällen innan medvetslös med upprepade kramper och otaliga vattniga diarréer hela natten.

Det var upp. Nu kommer väldigt mycket ner. Den nyfödda flickan som jag berättade om förra gången avled som väntat i natt. Ytterligare en nyfödd flicka var dålig när hon föddes, men andades själv. Hon har fått alltmer svårbehandlade kramper och riskan att hon inte klarar sig är överhängande.

Ett litet svårt undernärt barn kom in idag. Man hörde omfattande lunginflammationer på båda lungorna. Levern var gigantisk med all sannolikhet pga örter. Vi hade svårigheter att få tillräckligt med syre till henne, men så småningom gick det. Blodsockret ville hela tiden sjunka och hon fick en slang i magen för näring och vi gav henne vid några tillfällen socker direkt i blodet. Tillståndet som kritiskt och efter en stund avled hon.

Idag skrev jag ut kvinnan med bröstcancer. Hon har minskat drygt fem kilo i vikt (vätska) och är fullständigt smärtfri. Klådan, som är mycket vanlig vid hennes sjukdom, är betydligt bättre. Hon återkommer om 9 dagar till Patrick för uppföljning.

Det har varit en tuff dag kliniskt idag.

Sjukhusledningen och jag hade ett två timmar långt möte där jag hade uppåt 10 saker jag ville diskutera. Jag fick ett mycket stort gehör och detta bådar så gott för framtiden. De tre CHO:erna Prince, Alhji och Patrick kommer att vara ansvariga för barnavdelningarna något som jag ger betyget särskilt utmärkt (Universitetsbetyget fyra med spets på äldre stenålder, dvs när jag var ung). Givetvis finns det saker kvar att lösa, men med sjukhusledningens mycket goda vilja är jag inte det minsta bekymrad. Det känns tydligt att man mer ser oss som partners än som bidragsgivare.

Söndag:

Krampdag. Givetvis har de flesta barnen tillfrisknat och skrivits ut men det som uppehåller tankarna är de svårast sjuka och varav hjärtat är fullt kommer på tangenterna.

På förmiddagen ringde barnavdelningen och bad att jag skulle komma akut dit akut. Flickan som var så dålig igår och som förbättrades remarkabelt hade plötsligt försämrats drastiskt. Hon andades uselt och cirkulationen var tydligt nedsatt. Läget var lika kritiskt som igår. Jag frågade förstås efter blodsockret och det var 19,8. Va!!! Flickan hade inte fått något sockerspruta och att hon plötsligt fått diabetes verkade osannolikt. Jag bad om ett nytt socker och det var lågt. Felet säkerligen att flickan eller personalen hade socker på huden som förorenade blodet vid provtagningen. Man sprutade sockerlösning, men inget hände. Kolla nålen!!! Den fungerade inte. Svårare än igår att ge henne nål. Vi satte ner en magsond för att ge socker i magsäcken. Hon började krampa. Usel kombination för hjärnan. Kramperna slutade inte trots att hon fick glykoslösning i magsäcken. Efter en oändlighet fick man in en nål och hon fick socker, men slutade ändå inte krampa. Hon fick kramplösande medicin och slutade krampa först efter en andra dos medicin. Nu sen eftermiddag verkar det som om hennes hjärna kan ha fått ordentligt med stryk men jag hoppas.

På avdelningen för nyfödda barn är man ansträngd. Två dödsfall och flickan från igår är sämre. Hon krampar alltmer. Hon har fått båda de långverkande mediciner vi har mot kramper och den ena i mycket hög dos, men hon krampar fortfarande. Mycket dystert.

Detta borde ju räcka med råge, men tyvärr. Pojken på avdelningen för undernärda barn har, enligt mamman krampat hela natten utan att hon berättat något eller att personalen sett det. Av flera skäl tror jag henne inte. Även hos honom har vi get de kramplösande mediciner vi har men med otillräcklig effekt. Han har troligen, av mamman fått örtmediciner på avdelningen och en del av dessa örter är mycket giftiga och kan ge många olika symtom. Han har även feber. Malariamikroskopi negativ. Förnyat mycket långt samtal med mamman visar att han nog trots allt haft hosta, nattliga svettningar och intermittent feber sedan kanske två månader. Det är dock mycket svårt att veta pojkens sjukhistoria för att mamman ändrar hela tiden på den. Han är förstås HIV-testad. Han har lymfkörtlar på diverse ställen. Jag hade beställt lungröntgen, men den har ännu inte blivit av likaledes har inte testet för TBC-DNA blivit gjort. Måste misstänka hjärn-TBC och vi, påbörjar behandlingen omedelbart. Testar för TBC-DNA i morgon men behandlar oavsett utfall. Det finns även andra sjukdomar som kan ligga bakom men dem kan vi inte behandla här så dem letar jag inte efter.

Idag lämnade Jabbie och Tairu oss för en vecka. Jag tog covid-19-test inför hemresan. Optimismen för framtiden börjar bubbla inom mig och på Brüssels underbara flygplats ska jag försöka göra en sammanfattning.

Stor KRAM på Er alla och speciellt till Kalle som fyller år idag. Glöm inte att en utmärkt farsdagspresent är en gåva till BHD. Den innebär att fler fäder kan förbli fäder.

Lasse