Mycket bra, bra, dåligt och riktigt dåligt.
Det har hänt mycket bra den senaste tiden, men ett leende glömmer jag aldrig. En pojke kommer in med 31 i blodvärde och allmänt uselt tillstånd. Mamman i början tillkämpat lugn men visar sig vara mycket orolig och alldeles förtvivlad. När vi gav blod hände det oerhörda. Det verkade som om blodet var uppblandat med livsandar, för när blodet rann in spratt livsandarna i hela pojken och efter 2 timmar var han helt utom fara. I går när vi skrev hem pojken hade mamman ett helt osannolikt leende. Det är självklart att det inte gick till nacken, men det kändes så. Jag hade det vanliga utskrivningssamtalet med mamman och i slutet av det frågade jag: Vi räddade Din pojkes liv eller hur. Mamman nickade energiskt på huvudet och sade ja. Betalade Du något för det undrade jag. Nej sade mamman lite undrande. Då är Du skyldig oss något, leendet var nästan borta och mamman svarade ett ganska tyst, men tydligt ja. Okej sade jag, då vill jag att Du berättar för alla i byn att vi räddade Din sons liv och säger till dem att komma med sina barn till sjukhuset istället för herbalisten. Ett enormt lättat leende spred sig, faktiskt över hela hennes kropp. När jag ser dessa leenden känner jag att jag är världens rikaste och lyckligaste människa, och många av er betalar för det. TACK!!!
Alla barn har blivit bättre. En pojke som kom vid midnatt blev inte helt optimalt behandlad under natten men nu är han utom all fara. Vi skrev ut de allra flesta barnen helt friska idag.
Något som gör mig mycket glad är den stora vetgirigheten hos en stor del av personalen. Hoppas att jag kan få en barnläkare, inte minst en som är duktig på tidigt födda barn att börja arbeta här. Lika viktigt är det att få en barnsjuksköterska som vill arbeta här.
Vad är då sämre. Jag trodde att den svårt sjuka lindade pojken som jag skrev om den 11 februari var skadad sedan födelsen. Nu vet jag mer om honom. Han var helt frisk tidigare bortsett från epileptiska kramper en gång i veckan. Han blev ju hårt lindad av häxdoktorn eller herbalisten som man kan säga om man vill vara artigare. Det verkar som om denna misshandel pågått mycket längre tid än jag tidigare förstått kanske 6 månader, men allt är mycket osäkert. Jag tycker nu att det ser ut som om han har konstant mindre epileptisk aktivitet och han är insatt på medicin mot detta. Misstänker även han kan ha fått TBC.
Riktigt dåligt för myggorna är att jag nu fått myggnät för alla fönster. Just nu har jag ett omväxlande liv eftersom jag har mer är 100 olika ställen att klia mig på, får se om livet nu blir mindre omväxlande.
Vi har knåpat på vår överenskommelse med sjukhuset och är nu mycket nära att färdigställa den. Det är ett mycket viktigt dokument tycker jag och jag tycker att dokumentet är riktigt bra.
Med risk för att vara tjatig så blir jag mer och mer övertygad om att vi kan göra stordåd här. När jag lägger mig på kvällen kan jag se framför mig stora mängder med otroligt fina barn som lever bara tack vare oss alla, de som arbetar här och de som stödjer oss.
Nu ska jag till avdelningen och se om jag kan göra något mer än njuta av att titta på alla fantastiska barn.
Stor, påtagligt svettig kram!
