Jag är så stolt att få vara kollega till alla dessa fantastiska människor här. Det allra mesta går som tåget sägs ha gått förr i tiden.
Först dock en pojke där det inte alls har gått bra, men där det kanske blev det bästa möjliga för honom i alla fall. Det gäller den svårt lindade pojken. Jag blev hörsammad både muntligt av en fysioterapeut och utförligt skriftligt av en annan. Mycket stort tack. Jag instruerade personalen hur vi ska hjälpa pojken att få upp sin rörlighet. För några dagar sedan blev pojken plötsligt betydligt sämre i sin andning. Han hade haft en uppkastning och sedan andats in den. Det som gjorde saken ännu värre var att bröstkorgen var ordentligt deformerad, med all sannolikhet pga av lindningen. Trots optimal behandling försämrades han och han hade inga möjligheter att överleva. När vi berättade det för mormodern ville hon ta hem honom till byn. Vi erbjöd oss en ambulans men hon sade att hon var rädd för ambulanser så han åkte hem i en bil. Hans förfärliga lidande är nu säkert slut. Hans öde har gripit oss alla mycket hårt.
För fem dagar sedan kom det en pojke i synnerligen kritiskt tillstånd. Andningsfrekvensen var mycket hög och det mjuka brosket i pojkens bröstkorg följde inte med andningen på rätt sätt. Pojken var så sjuk att vi inte han fråga mamman något utan vi kastade oss över pojken och satte direkt igång med livräddande åtgärder. Dessutom gjorde vi en del livsnödvändig utredning som blodsocker och blodvärde. Sköterskan som hjälpte oss var en ren dröm. Blixtsnabbt följe hon alla ordinationer och när jag, när det lugnat ner sig lite frågade henne om hon visste vilka mediciner hon givit så visade hon mig en lapp där hon skrivit upp allt inklusive klockslag. Förstår inte hur hon hann. Hon verkade inte ens stressad men hon var åtminstone ganska varm och svettig Rätt person vid rätt tillfälle! Utan denna fantastiska hjälp hade det aldrig gått. Nå vad led pojken av? Malaria, kanske, labbet är inte helt tillförlitligt när det gäller parasiträkning kom fram till ett fåtal parasiter och snabbtestet var negativt. Lunginflammation? Kanske men det hördes inget på lungorna och att ta en röntgen var helt omöjligt på denne kritiskt sjuka pojke. Så i en sådan situation överbehandlar man på blotta misstanken om sjukdom och i detta fall med de bästa (och dyraste) mediciner vi har. Dag efter dag oförändrad mycket hög feber och kritiska andningsproblem. Jag hade köpt utrustning i Sverige som gör dimma av läkemedel att andas in och dessa hade viss effekt på andningen. Pojken andades genom munnen och vill vi ge övertrycksandning klarar vi bara det om barnet andas genom näsan. Vi har dock väldigt bra masker med ballong som ger hög syrehalt i inandningsluften. För tre dagar sedan trodde jag att det var slut när jag blev uppringd sent en kväll och man berättade att han hade så att det var så lite syre i blodet att det var akut livsfarligt. Jag rusade förstås dit och det visade sig att syrgaskoncentratorn hade varit igång så länge att den inte orkade ge tillräckligt med syre. Efter byte av koncentrator blev syrehalten betydligt bättre om än inte helt bra. I går lite mindre feber, idag ännu bättre, nästan feberfri och andningen är klart bättre men inte normal och han klarar sig just nu helt utan syrgas. Han är långt ifrån frisk, men nu tror jag att denne lille, starke, envise uthållige kille fixar det. Nå vad har han då? Vet inte. Kan ha varit en virusinfektion. Men Ni skulle se allas glädje över att se att killen verkar klara det. Lite generad måste jag berätta att glädjetårarna strömmar när jag skriver om honom. Det var väl ingen som egentligen trodde att det skulle gå. Det är klart att det är helt fel, men ibland fäster man sig extra mycket vid ett barn.
I övrigt då? På avdelningarna har det gått alldeles utmärkt. Även trillingarna som nu väger 1,3 – 1,4 kilo kan klara sig.
Problem: Bland de undernärda barnen har många TBC. Det är inte bra att de är i samma lokal som de övriga undernärda barnen. Vi försöker hitta en lösning, men jag tror inte att det går att hitta på kort sikt.
Nuvarande öppenvård är inte bra. Bland annat så bedömer man inte hur sjuka barnen är utan ett mycket sjukt barn kan få vänta. Öppenvården tillhör en annan organisation som inte sjukhuset kan påverka. Därför öppnar sjukhuset en ny öppenvårdsmottagning redan nästa vecka. Sjukhusledningen är så bra på att åtgärda problem snabbt och bra.
Idag var Greg (som är chef), Winifred (som är chef på avdelningen för svältfödda barn), Tairu (som är kirurg) och jag på radio en timme för att få föräldrar att söka tidigare på sjukhuset. Det var chefen på radiostationen som höll i programmet på lördag förmiddagar, då man har flest lyssnare. Han var ett riktigt proffs i bästa bemärkelse. Jag kände mig så tryggt och bra att sitta ihop med dessa tre underbara människor som gör så mycket för sjukhuset och barnen.
Ett problem är att Greg fått ett stipendium för att studera 6 – 8 månader i Indien, men när jag fick reda på att han kommer tillbaka hit igen så blev jag inte bekymrad. Dessutom fungerar det nu så bra här att vi inte är beroende av några nyckelpersoner.
Så många underbara små barn som överlever tack vare Era gåvor. TACK!!! Ni är verkligen värda en stor eloge.
Hemlängtan har jag allt men samtidigt skulle jag vilja stanna kvar länge, äta kakan och ha den kvar.
Stor KRAM och i morgon börjar andra halvlek.
Lasse
