Kvällsrapport.

Alla patienter som jag har skrivit om har förbättrats. Inga nya kritiskt sjuka patienter. Pga av diverse möten blev inte så mycket gjort på avdelningarna på förmiddagen. Jag besökte kvinnan med misstänkt lungpropp. Hon mår helt bra. Upptäckte att det kanske är bäst att jag ger henne sprutan. Det tar ju inte många sekunder. Jag pratade med henne och hon berättade att hon var bekymrad över sin 10-årige son. Han har epilepsi sedan 1 års åldern. Ca en attack i månaden. Hans lärare ville inte att han skulle gå i skolan pga av epilepsin. När han får attacker utomhus så slår och sparkar hans kamrater på honom för att jaga ut den onda ande som man tror ger honom dessa attacker. Han vill därför inte gå ut. Detta är ju alldeles förfärligt och jag vill mitt i denna upprördhet påpeka att det var inte så länge sedan vi här i Sverige trodde likadant. Det är hög tid att köpa nya mediciner till barnavdelningen och jag ska då köpa epilepsimedicin åt pojken. Hans mamma verkar verkligen ha kontroll och jag är säker på att hon kommer att sköta medicineringen av honom minutiöst.

På eftermiddagen blev det två byar istället för tre och det var tur för vi kom iväg lite sent och trots det kom inte en som skulle med med. i första byn Makorba yellmo var det 210 åhörare, i den andra Matihoi var det 106. Det var ganska bra men inte strålande i någon av byarna. I första byn många sjuka barn och de flesta av dem kommer till sjukhuset i morgon, Vi tog med oss tre barn till sjukhuset, två med misstänkt malaria och blodbrist och ett med misstänkt gulsot.

Det var allt för idag och jag känner mig så lättad över att inga barn avlidit och att allt ändå fungerar så bra i denna röriga och svårnavigerade omgivning. Sedan måste jag tillstå att jag ibland besöker kvinnan som har blodproppar i lungorna av helt egoistiska skäl eller kanske själ. Det är så fantastiskt att se henne. Positiv, kraftfull och lycklig trots att hon precis mist sina tvillingar. Jag har absolut världens mest fantastiska arbete. Lyckliga jag.

Stor multipelkram och verkligen, tack för att Ni läst.

Lasse