This is Photoshop's version  of Lorem Ipsn gravida nibh vel velit auctor aliquet.Aenean sollicitudin, lorem quis bibendum auci elit consequat ipsutis sem nibh id elit.uci elit consequat ipsutis sem nibh id elituci elit consequat ipsutis ...

Follow me on instagram

Contact us

Eighth Avenue 487, New York 
Phone: +387643932728
Phone: +387123456789

När Ni läser känner jag mig som en medlem i ett stort team.

Kvällsrapport. Ni kanske inte förstår hur viktigt det är för mig att många delar mina erfarenheter. När Ni läser och eventuellt också gillar och/eller kommenterar, så känner jag mig som en medlem i ett stort team, där alla strävar åt samma håll. Ibland känner jag lite uppförsbacke, men aldrig efter att jag skrivit. Nog om detta.

Slutet på gårdagen. Jag glömde att berätta om att vi fick in en 10-årig pojke med ordentliga symtom på benröta i vänster underben. Han behöver behandlas under lång tid med en speciell sorts penicillin och föräldrarna hade aldrig haft råd utan BHD, så stort tack för bidrag. Benröta här är tyvärr ganska vanligt här och beror oftast på kroniska misskötta sår på benen.

Efter honom var det gospel eller rättare sagt inte för vi hade inte ställt om klockan till Afrikansk tid så det blev fotboll istället. Gospeln skulle börja först några timmar senare så vi gick hem. Köpte lite grillat getkött på hemvägen á ca 3 kronor och 50 öre/portion.

Frukosten idag bestod av Kasava med löksås te och Malastad (malariatabletten).

Några viktiga möten på morgonen, sedan avdelningarna där jag bara berättar om några få patienter. Kvinnan med blodpropp i lungorna mådde utmärkt och blödningarna hade nästan upphört. Inget speciellt på övriga vuxenavdelningar. Nytt möte och när jag var där ringde Agnes om ett sjukt barn. Jag gick dit och ett mycket litet barn, knappt 1900g och ca 2 veckor gammalt hade vissa andningssvårigheter och fällde hud. Bild nedan. Den alltid lika underbart hjälpsamma barnläkaren Kristina hjälpte mig med diagnosen Staphylococcal Scalded Skin Syndrome (SSSS). Barnet mådde inte bra och ett bekymmer var även att om man satte nål eller tog blodprov så fick barnet ganska omfattande blödningar under huden. Vi bestämde oss därför att inte ha nål på barnet. Jag gick på lunch och redan när jag gick hemifrån hörde jag ett antal kvinnor gråta så tänkte att var det så illa. Det var det tack och lov inte utan det var en kvinna som precis kommit in till vuxenavdelningen som gått bort. Hon hade haft diarré och kräkningar och kom in svårt intorkad. Den mycket magra flickan på 10 år har inte blivit bättre trots kraftfull antibiotikabehandling ett dygn. Avvaktar till i morgon och är hon inte bättre får vi gissa på TBC och behandla för det. Jag undersökte därefter pojken med misstänkt epilepsi (det är mamman som har blodproppar i lungorna). Mamman berättade att hon trodde det berodde på en djävul i kroppen på pojken. Vi samtalade en stund och den mycket kloka mamman köpte gärna min förklaring och blev mycket glad över den. Det var en klassisk epilepsi med föraningar och när jag berättade om behandlingen så blev hon så nöjd. Jag försökte försiktigt säga att det skulle vara bra om han började skolan igen. Hon avbröt och sade att det skulle vara så underbart om han kunde börja igen. Byn ligger långt borta men jag kanske kan åka dit och tala med lärarna och chiefen i byn.

Jag berättade i tisdags om en pojke som varit förlamad i tre veckor som skulle komma till sjukhuset idag. Han kom inte så Jabbie och jag gav oss av till byn efter viss försening. Vägen dit är riktigt usel. Väl framme hittade vi pojken liggande utomhus på en bastmatta. Man ville inte att pojken skulle till sjukhuset. Jag undersökte honom inför väldigt många åskådare men det tycktes inte bekomma honom något. Han verkade ha normal känsel. Jag fick inte fram några reflexer. Han hade inga problem med de 12 nerver som går direkt ut från hjärnan och han hade också bröstkorgsandning. Ingen som helst rörlighet i extremiteterna och bålen. Handflatestort sår av giftiga örter på insidan av ena låret och ett betydligt mindre på baksidan av det andra. Båda sår kraftigt infekterade. Flera olika sjukdomar är tänkbara och tyvärr är nog prognosen inte bra. Pojken verkade vilja följa med till sjukhuset men i byn var man negativ. (Pojken är föräldralös.) Vi tog i kraftigt med både morot och piska och så småningom fick han komma med till sjukhuset. I morgon ska jag undersöka honom ordentligt och vi ska även ta hand om hans sår. Han är 14 år men jag har lovat att han får gratis vård och mat till honom och systern har jag även lovat på BHD:s bekostnad. Även ambulanstransporten hem blir gratis. Jag vill också säga att Jabbie är fullständigt fantastisk.

Ja nu är det kväll. Kristina och Agnes, som verkligen är ett stort stöd här har precis kommit hem från gospeln, jag var för trött.

Än en gång stort tack för att Ni läser. Det betyder så mycket.

Gogolkram (En gogol är en etta med 100 nollor, har jag för mig.
Lasse)

POST A COMMENT