This is Photoshop's version  of Lorem Ipsn gravida nibh vel velit auctor aliquet.Aenean sollicitudin, lorem quis bibendum auci elit consequat ipsutis sem nibh id elit.uci elit consequat ipsutis sem nibh id elituci elit consequat ipsutis ...

Follow me on instagram

Contact us

Eighth Avenue 487, New York 
Phone: +387643932728
Phone: +387123456789

Här är pengar=liv

För lång kvällsrapport.
Förra månaden var en oerhörd tung månad då förfärligt många barn avled, sammanlagt 13 stycken. Vi vårdade 465 barn inom slutenvård och 1 852 inom öppenvården. Trots att så många barn avled är jag ändå glad över vad avdelningen åstadkom. Utan sjukhusvård hade troligen upp emot hälften av barnen avlidit. Också öppenvården räddade ett stort antal liv. Tyvärr blev förstås månaden ordentligt dyr, $7,888.15. Men om man, som jag tycker att man ska göra, räknar per räddat liv så var det en ren reamånad.
Nu till dagen. Vi skrev ut exakt lika många patienter som igår, nämligen 17 stycken. Det kom inte in så många nya så avdelningen är inte full utan vi har bara 23 patienter. Jag uppskattar mycket samarbetet med den nigerianska läkaren som heter: Toboulayefa Stella Ebisintei Awudu. Hon är inte så erfaren, men ambitiös, kunnig, intresserad av att lära och hon älskar barn. Att hon ska stanna här i två år är så tryggt och underbart.
Först en flicka som nästan fick mig (ska jag vara ärlig så var det inte nästan) att fälla en glädjetår. När jag arbetade här för 6 månader sedan, så kom det in en katastrofalt svältfödd flicka. Föräldrarna fattiga och förstod inte riktigt flickans behov. Hon har nu kommit en gång i månaden till Jabbie och blivit vägd, föräldrarna har blivit undervisade och vi (inte BHD) har betalt för mat. Hon kom idag på sitt sista återbesök och det var världens sötaste charmigaste flicka även om hon blev alvarlig när jag tog fram kameran. Dom som säger att det inte lönar sig att hjälpa dessa barn har inte alls förstått. Här är pengar=liv.
Tyvärr berättar jag ju alltid om de svårast sjuka barnen, så också idag. Först en pojke på 12 år. Underbara föräldrar. Mamman har HIV och pojken blev smittad vid födelsen. Bra resultat av behandlingen. De senaste månaderna har han dock försämrats betydligt och ser nu kliniskt ut som en fulminant, men inte terminal AIDS. Vi pratar länge med honom och det visar sig att han har tyckt att tabletterna är för stora och därför spottat ut dem när föräldrarna inte tittat på. Föräldrarna får en av mortlarna jag köpt i Sverige och pojken vill gärna ta tabletterna när de är krossade. Jag ska träffa honom i november då han har några andra problem att ta upp. Jag bedömer att han har mycket goda möjligheter att tillfriskna helt.
Vid lunch kom det in kritiskt sjuk pojke på 1 år och 9 månader. Mycket svår hjärnmalaria, lågt blodsocker som sjönk flera gånger (Stort tack för den sockerlösning vi fick att ge i munnen. Pojken var svårstucken och utan denna lösning vet jag inte hur det hade gått.) Han har också stor lunginflammation höger, svårigheter att få tillräckligt med syre i blodet samt en mycket stor lever sannolikt orsakad av örtförgiftning. Ska kolla upp honom igen när jag skrivit färdigt. Oviss utgång.
En ca 8-årig flicka har haft kramper, samt i efterförloppet ett mycket konstigt beteende, som gick över efter först 2 dygn. Har fått hjälp av kollegor, men är ännu inte säker på diagnos.
Pojken som kom in med tarmperforation sedan minst en vecka som orsakats av tyfoidfeber blir sakta sämre. Han ville absolut inte ha en slang i näsan, som han behöver för att få näring och bli starkare. Jag gav honom en dos Midazolam (stort tack för det) och sondinsättningen gick helt besvärsfritt.
När jag sitter här och skriver märker jag hur tacksam jag är över alla saker jag fått. Utan blodsockerstickorna hade vi inte haft en chans att klara åtskilliga av barnen och utan Hydroxyurean jag fått hade tre barn haft svåra plågor. Meropenem har räddat livet på barn med hjärnhinneinflammation och andra cefalosporiner jag fått har räddat barn bland annat tyfoidfeber och bukhinneinflammation. Idag på eftermiddagen satte jag ihop operationslampan och när David fick se den lyste hans ögon. Och alla pengar, utan dem så hade vi inte kunnat göra något alls. Jag vet inte hur jag ska tacka Er alla. Ni är fantastiska, helt fantastiska.
Nu får jag sluta men kan inte låta bli att säga TACK igen
Lasse
Bilderna:
1 Svältfödda flickan jag beskrev ovan.
2. Matlagning.
————————————————————————
Tack för att du läst ända hit! Vill du hjälpa oss i vårt arbete och göra verklig skillnad är det allra bästa du kan göra att bli månadsgivare. Det blir du enkelt på vår hemsida bombalihealth.nu
Bombali Health Development
Swish 9006552
Bankkonto 5003 10 156 03 SEB
Bankgironummer: 900-6552
Plusgiro: 900655-2

POST A COMMENT