Dag 24.
Strindberg lär ha sagt att det som folk kallar framgång bara är förberedelse för nästa nederlag. Så känns det onekligen idag efter att ha ridit ut en liten storm här igår och under dagen inse att Covid-19 numera smittar inom Sverige. Jag befarar att vi har ett stort mörkertal, att det redan börjat smitta inom våra sjukhus och att vi inom kort kommer få ett stort kluster av patienter som kräver intensivvård. Tyvärr har vi jämfört med våra europeiska grannar extremt få intensivvårdsplatser per capita, särskilt i Stockholm där behovet kommer vara störst. Om vi får det som i Italien vore det onekligen katastrof, det är riktigt obehaglig läsning som är svår att ta in från vårdpersonal i Lombardiet. Jag trodde inte utbredningen skulle bli såhär omfattande i Sverige, jag hoppas innerligt att mina förutsägelser inte besannas nu heller.
Hursomhelst är det väldigt lugnt och behagligt på barnavdelningen för tillfället. Inget barn har avlidit sedan i fredags, vilket statistiskt sett är fullt normalt. Första veckan jag var här var nog exceptionellt tuff i det avseendet. Framförallt dr Awudu har varit duktig och skrivit ut massor av pigga barn idag. Vi har haft en pojke på omkring 18 månader som har legat inne i kanske två veckor nu. Jag nämnde honom för en vecka sedan då han kom in med hb på 18 och blev transfunderad. Därefter var han uppe och vände på omkring 80 i hb och sedan ner till 38 igen utan synlig blödning. Blev åter transfunderad, insatt på ganska hög dos kortison. Fick antibiotika i en knapp vecka med kvarvarande feber. Han har långsamt återfått sina krafter, hb-värdet stiger kraftigt och jag vågar knappt testa det längre då han börjar närma sig dopningsvärden. Under tiden här har han också ådragit sig en liten abscess över låret efter intramuskulär injektion. Jag borde ha anmält honom för dränering redan igår men dr Awudu gjorde detta föredömligt idag istället. Mycket glädjande att kunna skriva ut honom imorgon, jag ska be Jabbie hålla ett öga på honom och vi tar ett återbesök så småningom. Vi har egentligen ingen aning om varför han drabbats av hemolys och kan bara hoppas att han slipper det framöver. För nya medlemmar kan jag nämna att våra provtagningsmöjligheter är extremt begränsade och de få analyser som görs är inte heller helt tillförlitliga. Lasse håller förbättrad laboratorieverksamhet med egen blodbank för barnavdelningen som en mycket hög prioritet framöver.
En 10-månaders pojke kom in för några dagar sedan på kvällen då han råkat sätta sig i en blandning av lut och palmolja. Oerhört smärtsamt och obehagligt förstås, av såret att döma såg det ut som att de kom in ganska omedelbart. Barnet var närmast otröstligt vid ankomst och såren omfattade bägge skinkorna, omkring 4-5 cm i diameter, ca ett par mm djupa kratrar som inte blödde. Huden närmast anus verkade lyckligt nog ha klarat sig fint. Ingen blåsbildning, förhoppningsvis något ytligare skador då de var så pass ömma vid beröring. Vi smärtstillade med morfin, ipren och alvedon och tvättade rent samt la på klibbigare förband vilket vi glädjande nog har på lager från Sverige. Lämpliga brännskadeförband är ganska dyra, jag är väldigt tacksam för de som kunnat bistå med dessa. Jag satte även in stelkrampsspruta samt dubbel antibiotikabehandling då kontaminationsrisken i detta fall är överhängande. Tyvärr gör hettan här att täta förband snabbt lossnar. Pojken bor i närheten och ter sig helt opåverkad, varför han nu gått hem men kommer tillbaka för regelbundna omläggningar på operation. I hushållen här tillverkas egna tvålar av lut och palmolja och ibland kommer tyvärr barnen över detta. Som tur var hade han inte svalt något i det här fallet vilket skulle vara förenat med livsfara.
Barnavdelningen skiljer sig på ett avgörande sätt från vuxenavdelningen på så sätt att våra patienter får gratis behandling och mat på avdelningen. Det sparar massor av etisk huvudvärk och är säkert en avgörande orsak till att fler söker vård i tidigare skede vilket i sin tur sänker dödligheten massivt. Jabbie berättar hur dränerande arbetet var tidigare och att hon då brukade betala mediciner i smyg åt barnen utan arbetsgivarens kännedom. Igår var jag förbi vuxenavdelningen för att titta på en man med ljumskbråck som inte hade råd med operation. Bråcket hade då tryckts tillbaka och det fanns inget i det läget att operera. Däremot såg hans rumskamrat i 25-årsåldern fullständigt eländig ut. Han andades snabbt och djupt men låg i övrigt blick stilla på britsen, snabb men fyllig handledspuls. Läpparna var torra, buken lätt uppspänd och blicken något frånvarande. Han hade 40 graders feber och buken var generellt kraftigt öm vid palpation, tarmljuden var i princip obefintliga. Han orkade inte själv lämna någon redogörelse om vad som hänt, systern verkade inte insatt alternativt för tagen av stundens allvar. Jag misstänkte någon typ av perforation av mag-tarmkanalen, sannolikt av tyfoidfeber, brustet magsår eller inflammerad blindtarm. Vi var tre kolleger som förespråkade snar operation medans rondande läkaren var mer tveksam och tyckte patienten behövde mer vätska. Vi gjorde en ny bedömning vid 20-tiden och jag ansåg då att patienten snarare var något försämrad och inte kunde vänta till morgondagen. Det saknades tyvärr två påsar blod varpå jag själv och narkossköterskans bror ställde oss till förfogande. Jag vet att jag är 0+ och glädjande/turligt nog gällde detta även kollegans bror. En kråka kraxade otåligt ovanför operationssalens tak innan Dr Faxzos skalpell öppnade buken. Innanför den spända bukhinnan vällde det upp litervis med klumpig gul sörja, som en vällagrad ärtsoppa. Tunntarmen hade brustit på tre ställen och det tog en stund att sy ihop. Ingen blödning att tala om. Operationen var förhoppningsvis inte förgäves, jag ska nu titta till patienten igen efter att vi har hällt i honom frikostigt med vätska under dagen. Han såg inte fullt lika nedgången ut vid senaste besöket i eftermiddags. Då förnekade han buksmärta efter intag av enstaka dos paracetamol och diklofenak under dagen. Själv hade jag nog behövt starkare preparat i hans situation, jag hoppas att det inte är av kostnadsskäl som han avstår.
Ber om ursäkt för att det var länge sedan senaste inlägget, hoppas ni har överseende och fortfarande orkar engagera er i dessa obehagliga tider.
Bilder:
1. provisorisk vägspärr av oklart skäl
2. Kokosnötskross
3. Gravarna får beträdas här
4. Ultraljud med misstänkt förtjockning kring väggen på leverven
5. Vakthunden Doggie som blivit en kär följeslagare
6. Mortalitetsstatistik de senaste åren
7. Tvärcool grabb med hemsnickrad ballong
————————————————————————-
Vill du hjälpa oss i vårt arbete och göra verklig skillnad är det allra bästa du kan göra att bli månadsgivare. Det blir du enkelt på vår hemsida bombalihealth.nu ❤
Bombali Health Development
Swish 9006552
Bankkonto 5003 10 156 03 SEB
Bankgironummer: 900-6552
Plusgiro: 900655-2
Leave a Reply