This is Photoshop's version  of Lorem Ipsn gravida nibh vel velit auctor aliquet.Aenean sollicitudin, lorem quis bibendum auci elit consequat ipsutis sem nibh id elit.uci elit consequat ipsutis sem nibh id elituci elit consequat ipsutis ...

Follow me on instagram

Contact us

Eighth Avenue 487, New York 
Phone: +387643932728
Phone: +387123456789

Tiden rann oss ur händerna

Dag 25

Livet går sin gilla gång precis utanför och även inne på sjukhusområdet med stimmande barn och volleybollspel. Man får vara på sin vakt då mer eller mindre våldsamt överlastade motorcyklar susar förbi.

Jag har bytt bostad till det s k vita huset som är något lyxigare än min tidigare logi, där Lasse brukar hålla till vid sina besök här. Inatt hade jag sällskap på toaletten av en spindel med mandelstor kropp, en liknande figur fann jag tidigare under min kudde i andra huset. Kanske är det samma dam som följer mig och har ätit upp sig något. Jag önskar att pappa kunde hålla mig sällskap här och berätta mer om det imponerande djurlivet. Här virvlar mäktiga fåglar högt ovanför oss i sakta mak, delikat utsmyckade fjärilar fladdrar förbi och vid ett tillfälle skymtade vi en stackars övergiven apunge på backen. På annat håll i landet lär det finnas reservat med leoparder, elefanter och bufflar. Trots att de är mycket entusiastiska eldare samt grillkolproducenter här finns det mängder av gigantiska träd, säkert över 30 meter höga med snirkligt veckade stammar. Jag misstänker att det inte är av omtanke om träden som de fått stå kvar utan att de helt enkelt inte har tillräckligt grova motorsågar för att få dem på fall. Det är på många sätt en vacker kuliss att gå hem igenom men det speglar inte alltid mitt sinne.

Den unge vältränade mannen som jag berättade om igår låg och flämtade oerhört tungt idag. I kateterpåsen kunde vi följa hans skrala urinproduktion som liknade otillräckligt utspädd äppeljuice. Ögonen halvt slutna och blicken i fjärran. Vi fick ingen verbal kontakt med honom idag, igår verkade han i alla fall ha ögonblick av närvaro. Blodtrycket tickade neråt, händerna blev kallare och pulsen höll sig envist omkring 140 vilket är ännu ett skäl till oro. Det backade litervis med gallfärgad vätska ur sonden. Buken var olycksaligt tyst och tyvärr mer spänd vid beröring än igår. Jag samrådde med en mycket erfaren kollega som i sin tur diskuterade med en vis räv i branschen som föreslog ny operation med uppläggning av tunntarmsstomi. Tyvärr rann tiden oss ur händerna och i det skicket jag såg patienten kunde jag inte föreställa mig hur han skulle överleva ytterligare en komplicerad operation. Jag är ingen kirurg men jag vet att det finns ett terapeutiskt fönster där ett ingrepp kan ha önskad effekt. För mina ögon hade det slagit igen och jag vill bespara mina kollegers och den unga mannens anhöriga en utsiktslös kirurgi. Jag vandrade med ett barn på väg från laboratoriet till avdelningen när jag hör den välbekanta förtvivlade gråten ifrån systern som kastar sig på betonggången med armarna framför ansiktet. Hennes bror har tagit sitt sista andetag och det känns nästan som en lättnad. Luften i rummet var för tung att andas för mig när utgången var oundviklig. Hade det inte inneburit så stora omkostnader hade mannen säkert tagit sig till sjukhuset tidigare och hoppat över de lokala medicinmännens behandlingar som ett första steg. Då hade han haft en bättre chans liksom med annan typ av kirurgi och bredare antibiotika i tid.

Allting tar längre tid på vuxenavdelningarna och det känns som man måste påtala varje instruktion tre gånger innan något blir av. De enklaste saker såsom handrengöring, kompresser och torkpapper tar lång tid att få tag på om det ens går. Häromdagen låg en urplockad grillad fisk ovanpå engångshandskarna. Jag är långtifrån någon pedant men jag tror jag kommer bli förälskad i den föredömliga ordning som råder på svenska sjukvårdsinstanser när jag återvänder. Strukturen på barnavdelningen här är betydligt bättre som ni säkert har hört om. Sköterskorna är i regel självgående och omdömesgilla och Lasse har lyckats pränta in viktiga rutiner efter mycket möda. Det är relativt lugnt sist jag tittade till stället, men tre barn har syrgas för närvarande vilket är ett observandum. Det har hänt att elektriciteten brutits nattetid vilket fått katastrofala följder då syrgastillförseln bryts. Jag ska strax dit och bl a titta till ett makalöst gulligt barn som vi förtvivlat försökte avläsa syresättningen på igår då han brottades vilt. Efter inhalationer och syrgas är han mycket piggare idag och kliver omkring i sängen i sitt penntrollshår på ända. Det slog mig idag att de flesta barnen här aldrig har haft så bekväma sängar som de väl nertuggade madrasserna på avdelningen. Hemmavid sover barnen i regel på sträva halmsäckar så nog sträcker de lite extra behagligt på sig här. Känns skönt att kunna skämma bort dem för en liten stund.

Nästan Covid-19 fritt inlägg idag men jag vill ändå passa på att hylla mina kolleger i Huddinge som jag följer online och ser hur dem brottas dygnet runt för att göra det bästa av en snart överjävlig situation.

Bilder:

1. Lämpliga skor här

2. Livets brunn

3. Bröllopsefterkaka på T-bangen

4. Nattligt sällskap

5. Adrenalin- livets drog

6. Byöverhövding på vift

————————————————————————-

Vill du hjälpa oss i vårt arbete och göra verklig skillnad är det allra bästa du kan göra att bli månadsgivare. Det blir du enkelt på vår hemsida bombalihealth.nu 

Bombali Health Development

www.bombalihealth.nu

Swish 9006552

Bankkonto 5003 10 156 03 SEB

Bankgironummer: 900-6552

Plusgiro: 900655-2

POST A COMMENT