Ganska lång flygresa denna gång. Vi flög först till Frankfurt och hittade med viss hjälp hotellet trots att det enligt en första vägvisare var alldeles för långt för att gå (1,7 km). Tidigt måndag morgon vidare till Brüssels flygplats där trängseln i den nya terminalen inte var besvärande (se bild). På flyget till Sierra Leonwsatt jag bredvid Maria som haft Covid-19. Upphetsningen över maten uteblev. Vi satt lång framme och kom snabbt av. Passkontrollen gick galant. Sedan det spännande ögonblicket = 40 minuter då man hoppades på att alla tolv stora paket skulle vara med. Det var dom!!! Trängselkö till tullen, som gick galant. Man kände igen mig. Konstigt. Sedan en ytterst komplicerad tidskrävande process för att så småningom få genomföra ett felaktigt Covid-19-test.
Det vanliga hotellet med sängar som troligen inte kom från IKEA, Igår långt möte med den fantastiske biskopen som är högste ledare för Wesleyan Church i Sierra Leone som är huvudman för sjukhuset. Jag tycker mycket om honom och vår relation är utmärkt. Vi diskuterade några viktiga frågor i stor samsyn. På fredag ska vi ha ett formellt möte om samma frågor.
Sedan till sjukhuset där Maria och Tina presenterade sig. Tyvärr framkom några oegentligheter som drabbat BHD mycket marginellt och där vi kommer att få fullständig kompensation (Tur att man har vänner på sjukhuset). När dessa oegentligheter är färdiguppklarade kommer jag att berätta mer i detalj om dem.
Avdelningen: Härligt att vara tillbaka och träffa all underbar fantastisk personal. Så duktiga de är. Jag tycker avdelningen har gått från klarhet till klarhet. Vi får in betydligt färre barn just nu då det är skördetid och man har därför inte tid att söka vård. Tyvärr är barnen pga detta mycket sjukare. Jag gick rond på förmiddagen och kunde skriva ut åtskilliga barn som inte haft en chans att klara sig utan oss. Lite administrativt arbete och tillbaka till avdelningen.
En mycket svårt sjuk flicka i 18-sängen. Läget helt kritiskt då hon hade uttalade problem med utandningen. Initialt bättre av behandlingen men efter en stund allt sämre och hon avled och vi kände oss helt hjälplösa. Om det var malaria, lunginflammation eller TBC som dödade henne vet jag inte
Lite senare en ganska stor pojke som var djupt medvetslös. Med stor sannolikhet allvarlig hjärnmalaria, men för säkerhets skull behandlades han även för hjärnhinneinflammation. Han försämrades hela tiden och när vi kom tillbaka efter kvällsmaten en stund före klockan 20 så var han döende med tecken på hjärndöd. En stund efter att vi lämnat avdelningen hörde vi hur mamman grät hjärtskärande. Han hade avlidit. Det är så ofattbart tung och sorgligt när barn dör. Så meningslöst och obegripligt, helt obegripligt.
God natt och kram
Lasse
Bild 1: Med bagagetaggen på Landvetter
Bild 2: Inte så överfulla Brüssels flygplats
Bild 3: I lång väntan på Covid19-test
Bild 4: Maria och Tina är inte säkra på att sängen kommer från IKEA
Bild 5: Min säng
Bild 6: Hotellet
Bild 7: Biskopen och jag
Bild 8: Abas bär den fina skrivaden so vi fått. Paketet väger 32 kilo
————————————————————————-
Vill du hjälpa oss i vårt arbete och göra verklig skillnad är det allra bästa du kan göra att bli månadsgivare. Det blir du enkelt på vår hemsida bombalihealth.nu 
Bombali Health Development
Swish 9006552
Bankkonto 5003 10 156 03 SEB
Bankgironummer: 900-6552
Plusgiro: 900655-2
Bankkonto 5003 10 156 03 SEB
Bankgironummer: 900-6552
Plusgiro: 900655-2
Leave a Reply