Slutet på första halvarbetet – Bridging Health Development

Igår fick jag två mycket kära besök. Först kom pojken M. Jag träffade honom första gången för ett år sedan. Han hade då opererats två dagar tidigare för hål på tarmen pga tyfoidfeber. Efter två dagar massor av avföring i slangen som dränerade magen. Han öppnades och tarmen hade delat sig fullständigt där man sytt ihop den. Enorma mängder avföring i buken. Jag lyckades övertala kirurgen att lägga stomi för att avlasta den nya skarven. Efter några dagar sprack operationssåret och tarmarna välde ut. I panik ringde jag på natten en kirurgjour i Sverige och nästa dag bad jag vänner om råd hur man skulle göra. David gjorde på ett helt annat sätt än de rekommenderade. Han drog ihop såret med några mm tjock ståltråd och stor kraft. Jag hade inte den minsta förhoppning att det skulle fungera men det gjorde det, alldeles perfekt. M återkom senare när jag arbetade, för att lägga ned stomin. Igår var det en underbar charmig helt frisk liten kille som busade och log. Tala om total lycka.

Men inte nog med det. För några år sedan träffade jag pojken A med den allvarliga ärftliga sjukdomen sicklecellsanemi. När jag först träffade A för några år sedan satt han orörlig halvt bakåtlutad i en rullstol. A kunde inte böja armarna så mycket att han kunde äta. Värst av allt var hans förfärliga smärtor. As mamma, som arbetar på sjukhuset, berättade förra gången jag var här, att han spelade fotboll. Jag fick vända bort huvudet så att hon inte skulle se tårarna i mina ögon. Igår träffade jag honom igen. A var en ung stilig kille. As armbågsleder och knäleder var inte helt ok, men de handikappade honom inte alls. Vadan stora denna skillnad. Jo han har fått en medicin som jag har haft med mig från Sverige som heter Hydrea och som egentligen används mot viss blodcancer och den har hjälpt honom till ett helt nytt liv. Medicinen botar inte men lindrar symtomen, ibland dramatiskt som på denna unge man. Helt fantastiskt att se honom och den lyckliga mamman.

Idag söndag inledde vi men en härlig promenad. Vi kom fram till Wesleyan huvudkyrka strax före 10 och Maria och Tina gick dit för att delta i gudstjänsten med jag gick till sjukhuset för ett viktigt möte. Därefter träffade jag en av mina allra bästa vänner (John Blund). Lunch och till avdelningen. Det var lugnt. Tina och Maria hade med sig bollar och lekte med barnen. Att säga att det var uppskattat vore en klar underdrift. De har dessutom gjort iordning mediciner och förbandsmateriel på ett alldeles utmärkt sätt.

Vid 16:30-tiden gick v,i till ackompanjemang av motorcyklar och hallo, till Shekimbo och tittade på en del av hans patienter. Givitvis har vi olika syn på mycket inom läkekonsten men hans syn på rehabilitering översensstämmar mycket väl med min och de sår vi fick se var rena och huvudsakligen ganska oinfekterade.

På kvällen diskussion med en av mina bästa och klokaste vänner här. Det är alltid lika upplyftande att träffa henne.

Vi har det således mycket meningsfullt och bra trots alla förfärliga dödsfall.

Stor KRAM!!!

Lasse

Bild 1: Bredvid mig står A, därefter hans mamma, sedan Jabbie och slutligen är pojken med en räv bakom örat M

Bild 2: Maria vill ha receptet.

Bild 3: Brödbak

Bild 5: Kolmila

Bild 6: Perfekt växt mangoträd

Bild 7-8: Matlagningshjälpreda

Bild 9: Näckroser

Bild 10: Leksak