Dagarna passerar i rask takt med lite annorlunda dygnsmönster än hemmavid. Jag vaknar vid sjutiden av hönskackel och fågelkvitter utanför gallerfönstret i en ganska behaglig temperatur. Vi har tagit oss iväg på ett kortare löpturer på morgonen då det finns ett par uthärdliga träningstimmar mellan soluppgång och frukost. På förmiddagen är det rond på avdelningen precis som i Sverige och med den för närvarande goda personaltätheten är det avklarat till omkring 11. Mellan 12 och 15 är det outhärdligt varmt nästan överallt här och produktiviteten sjunker betydligt för oss européer åtminstone. På sen eftermiddag och kväll finns det mycket att ägna sig åt och tiden springer lätt iväg. Nätterna är lite besvärliga och innebär en kompromiss mellan kvav, väsentligen tyst ljudmiljö och fläktens brummande som ger en kosmetisk svalka. Skall från lösdrivande hundar och bullrig reggae från vakternas högtalare piggar upp.
Vi har fått med oss masker för icke invasiv ventilation från Sverige som min kära syster lyckades ordna gratis som dessvärre inte passar riktigt till ventilatorerna som Seligman tagit med sig. Jag hoppas att vi kan ordna någon mellankoppling som består av mer än bara silvertejp. Jag håller på med ett projekt till min ST-utbildning där jag avser att studera malnutritionskliniken för barn här på sjukhuset. Jag är imponerad av det jag sett hittills, inte minst hur smidigt man kan dokumentera utan datorer. Det framkommer en del tragiska berättelser om föräldrar som säljer vidare maten som var avsedd för deras undernärda barn. En mormor hade hand om en flicka som följdes på samma klinik och inte lyckades närma sig normala kroppsmått trots adekvat behandling. Det visade sig att mormodern hade varit tyst om barnbarnets HIV diagnos och försenat behandlingen med flera månader. Det är lätt att bli cynisk men knappast till någon glädje eller nytta. Barnen behöver allt stöd de kan få och det finns massor av kärlek och kompetent omvårdnad här.
Dr Seligman har ständigt ett bollhav i luften av olika patienter, förbättringsförslag, administrativa möten och anekdoter som ska avhandlas. Munnen går närapå oavbrutet, för det mesta med god substans och ändå får han enormt mycket praktiskt uträttat. Var han får all sin energi ifrån vid 77 års ålder med de små måltider han hinner få i sig är förunderligt. Lars Vegas spenderade idag sin 37:e födelsedag med ett sannerligen heroisk projekt. Han har tagit med sig hundratals glasögon hemifrån och kör en tillfällig optikerverksamhet i dagarna såväl som allmän ögonundersökning, Ålderssynthet och grå starr är lika vanligt här som hemmavid och mottagningen flyter på i ett rasande tempo. Enstaka dystra besked om usel synprognos framöver verkar tas med jämnmod och patienterna synes tacksamma över besöket.
Det finns få kritiskt sjuka barn på avdelningen med västafrikanska mått mätt. Flickan som vi skrev om häromdagen med ett köttätande sår kring hals och bröstkorg har initialt blivit bättre men tar något försiktiga steg framåt. Hon kan visserligen äta och dricka med god aptit men är såväl anemisk som undernärd. Dr Awudu tror att flickan lider av en särskild mykobakterie som behöver behandlas under lång tid med samma antibiotika som för tuberkulos. Idag la vi om hennes förband på operationssalen med rikligt med koksalt och debriderade med peanger och en tunn metallsond. Hon har en massiv defekt i hud och underhudsfett som även krupit in långt innanför intakt hud i nacke, hals och bröstkorg. Det gick att massera fram ganska stora mängder var och vi undersökte några lösa tänder som skulle kunna tänkas rymma roten till infektionen. Flickan var bedövad med Ketalar i hög dos som då ger ett dissociativt rus med mycket potent smärtstillaning. Det finns ingen kvalificerad narkospersonal med intubationsmöjlighet här och då är Ketalar ett strålande gott alternativ till att genomföra tortyrliknande ingrepp i vaket tillstånd.
Avsaknaden av perfektion är allestädes närvarande här vilket på många sätt är befriande och passar mig. Det finns inte många räta vinklar i en bostad, vägarna har nästan mer gropar än asfalt och man äter grillade frigående getter med tandpetare. En bar kan bestå av fyra plåtbitar, en träbänk, en dieselgenerator och ett högtalarelement som ett traktordäck. Jag är verkligen inte den mest strukturerade människan och kan ofta föredra form, charm och elegans före funktion. Den frigjorda improvisationen dock kan bli ett större irritationsmoment när man vill ha pålitlig el, löner utbetalda i tid eller välsorterade, rena operationsinstrument. Getterna strosar runt oberört innanför sjukhuset men såvitt jag sett hittills håller de sig utanför såväl avdelningar som förlossningssalar. Kanske inte finns så mycket aptitligt att tugga på där.
Vi får se vad dagarna framöver rymmer. Kanske kan vi genomföra något besök i mer perifera byar och återigen förespråka vår verksamhet, påminna om gratis mat och medicin för barn och mödrar på avdelningen samt återigen förneka förekomsten av tvångsvaccination för covid på sjukhuset. All sjukvård är ett sisyfosarbete men jag ångrar inte det minsta att vara här.
/Arvid
1. Extraordinär födelsedagsmiddag
2. Ben gammal sjukhusbekant samt livvakt Colombus
3. Ny och gammal kompis
4. Öppet apotek
5. Grillade nötter på gatan
6. Jabbie trollbinder barn och föräldrar
7. Nära ögat med Vegas
Har du kommit såhär långt så måste vi nog påminna om att vi är mycket tacksamma för alla ekonomiska bidrag genom någon av nedanstående möjligheter.
=====================================
Bombali Health Development
Swish 9006552
Bankkonto 5003 10 156 03 SEB
Bankgironummer: 900-6552
Plusgiro 90 06 55-2
Leave a Reply