Ett sorgligt slut
En något svalare morgon, typ bara 25 grader. Idag blev vi en liten grupp på fem personer som njöt av morgonluften. På ronden hade vi bekymmer med en kille i 10-års åldern. Han hade legat inne på avdelningen några dagar och
Det går så bra!
Börjar dock med den stora nackdelen att endast vara här knappt två veckor. Jag är läkare så lite och annat så mycket. Man vi tar dagen från början: Morgonpromenad med Maria, Awudu och Daniel. När vi kom förbi sjukhuset sade Awudu
En trevlig onsdag
Startade dagen med den nu rutinmässiga promenaden. Denna gång rakt ut i ingenstans, på stigar som vi med spänning undrade vart de ledde samt om de var ormfria. Morgontimmarna är en njutning när de första solstrålarna bryter fram. Byborna börjar
Byråkratidag igår
Igår gav Priscilla, Mr. Conteh och jag oss iväg klockan åtta till Makeni för ett mycket viktigt möte. Drygt två timmas färd på en väg som mycket påminner mer om den gamla träbergochdalbanan på Liseberg än en väg. Väl framme
Ett snabbt tillfrisknande
Maria har precis köpt tyg av en kringvandrande försäljare för endast 200 000 Leones. Innan dess var vi på marknaden och köpte ännu fler fotbollar som redan hittat nya glade ägare. Vår morgon började som vanligt med en fin morgonpromenad. Idag
Slutet på första halvarbetet
Igår fick jag två mycket kära besök. Först kom pojken M. Jag träffade honom första gången för ett år sedan. Han hade då opererats två dagar tidigare för hål på tarmen pga tyfoidfeber. Efter två dagar massor av avföring i
God morgon!
Tuppen gal, vakterna äter frukost utanför vårt fönster under ljudligt samspråk, kyrkklockorna ringer och minareten ropar ut sitt budskap. Dagen har börjat. Kvart i sju går vi en stillsam morgonpromenad då det fortfarande är svalt ute. Efter en just avslutad
Omväxlande dag, men tyvärr delvis usel.
På morgonen skulle jag filma och intervjua Jabbie åt Fredrik. Dr Awudu ringde innan vi startat och bad mig komma direkt. En flicka var halvt medvetslös, men utan feber. Stor lite hård mage med mycket gaser. Man hörde inga som
De första intrycken
Efter bilfärd på vägar som delvis bara bestod av gropar kom vi tillslut fram till Kamakwie Hospital. Under min första rond på barnavdelningen funderade jag på om det fanns någon struktur i detta kaos. Det var svårt att hänga med på
Första brevet från Sierra Leone
Ganska lång flygresa denna gång. Vi flög först till Frankfurt och hittade med viss hjälp hotellet trots att det enligt en första vägvisare var alldeles för långt för att gå (1,7 km). Tidigt måndag morgon vidare till Brüssels flygplats där